Who will I turn to?

Enda sedan du gick bort har jag fått sköta allt själv.
Ångesten, paniken och allt annat skit som gör att jag mår dåligt.
Jag har ingen att vända mig till längre, du var den som jag berättade allt till, utan hämningar, du var den jag kunde sticka till när jag inte klarade av allt skit längre. Min tryggaste punkt i livet var du.

Denna månaden är det 2 år sedan du fick bort och jag har ingen att luta mig mot utan faller om och om igen.
Jag har ingen jag kan dra till om så bara för en natt, allt för att slippa det här. Jag har ingen att gråta ut hos eller att visa exakt vad jag känner, jag frågar mig själv ofta hur ska jag kunna mer ska jag klara av? Hur mycket mer ska jag behöva kämpa innan någon lägger märke till det och säger "Bra fortsätt så"? Vem ska se den mörka fläcken i mina ögon när jag ler? Vem har jag att prata med nu....



Jag behöver dig pappa, jävligt mycket... kom tillbaka...<3

RSS 2.0