Se mig för den jag är idag.

Jag vill att folk ska se mig utan den medlidande i blicken.

Det är därför jag inte har berättat. Till någon ny i mitt liv.
Inte personlig.
Vill inte att folk ska tycka synd om den jag var.
För jag är starkare nu.

Även om jag påverkas starkt ibland, av de som hände.
Men jag klarar mig, även om det känns som en tickande bomb i mig, en ångest som ligger och trycker. En känsla som bara ligger där, tills något annat händer och allt svämmar över.
En skrikande panik och en slitande ångest.
Jag vet hur jag kommer vara efter det, jag kommer inte ha någon ork, kommer inte vilja gå upp ur sängen, inte vilja lämna den över huvudtagen, gömma mej under täcket och hoppas att allt försvinner.
Men så länge jag inte tar hjälp så kommer det inte att försvinna.
Det kommer alltid ligga och trycka, skammen, ångesten och sist paniken.

Jag kommer lära mej att leva med det som hände.
Jag kommer lära mej att det inte är mitt fel.
Inte mitt jobb att bära på skammen.


Se mig som den jag är idag. Stark. För jag kommer inte ligga under täcket och gömma mig för verkligheten, jag ska ta ett steg i taget för ett bra liv!

Ungdomar det är dax att agera och sluta sitta och prata om allt!

Samhället kommer aldrig förändras till det bättre som inte våran generation förändras.
Vi kan inte sitta och prata om att samhället suger om vi inte gör något bättre, vi är framtiden, våra framtida barn, hur ska ni uppfostra dem?

Jag tycker att jag har fått en bra uppfostran från mina föräldrar, jag dömer inte folk, jag accepterar dem. Jag blir inte arg på folk utan anledning. OCH jag förlåter nästan alla för vad som helst.

Dagens ungdom är allt för "lösaktiga", har knappt inga regler, springer ute hela nätterna och kommer hem stup fulla och föräldrarna bryr sig inte.
När ungdomar blir anmälda, kanske bara till skolan eller till polisen så säger många föräldrar "Mitt barn är oskyldig" eller "Det är inte mitt fel".
Joo det är ditt fel, för du har inte några regeler, du lär inte ditt barn diciplin, sedan får skolan skit när de försöker lära eleverna regler och diciplin i tidig ålder.
Skadan är redan skedd, dagen ungdom saknar respekt för alla andra och att alla är olika, knappt inga accepterar vissa personer bara för att dem är av en "sort".
Tänk vad massa personer vi missar varje dag som kan vara hur jävla trevliga som helst! Bara för att man dömer!


Men det är just respekten de flesta ungdomar saknar, sedan sitter man och frågar hur det kan komma sig att andra ungdomar i ens egen ålder kan våldta, sexuellt utnyttja eller utföra sexuella trakaserier.
Det är sjukt.
Föräldrar måste inse att ens barn kan göra sådana saker, även om det var något som gick för långt, något som inte var planerat. Skoj bråk som slutar i misshandel till exempel? Jo dina barn kan göra det, det slår slint och de tänker inte.
Dina barn är inte små änglar så är det ju!



För att förändra samhället måste vi, ungdomar, ändra oss först, för vi påverkar mer än vad vuxna gör.
Börja acceptera olikheter, respektera alla stilar, sluta hata "stilgrupper"..

BÖRJA AGERA NU I STÄLLET FÖR ATT BARA PRATA OM DET!

I´m fine

Jag klarar mej, fick en panikångestattack, men jag klarar mej..

Tänkte bara säga det..

Sick!

Host snörvel, vänta jag behöver gå och nysa.

Usch för att vara förkyld men jag klarade iallafall hela praktikvekorna vilket var GRYMT kul :D

Eftersom jag är sjuk så tänekr jag inte skriva så mycket, ska strax dra mej tillbaka i min säng och sova sova sova och imorgon gå ut med kelly och fortsätta sova :)
Önska bara Daniel var här och tog hand om mej men han kommer om mindre än två veckor och jag hoppas att vi ska prata tågtider nu i helgen :D

Men men ska kolla klart på filmen sedan lägga mej och ta hostmedicin :D

Ha det bra :)

Time for changes!

Vet ni hur det är när man måste sluta med en vana?
När man nästan skriker för att man blir så frustrerad?

Absinetbesvär, inte kul ska ni veta.
Jag måste sluta smsa så OTROLIGT mycket som jag gör. Men nu ska jag börja ta tag i saker och reda ut en massa!

Jag ska till exempel för första gången be om hjälp, vilket är jätte läskigt, men jag känner personen sedan innan och jag vet att jag kan lita på honom.
Jag ska bearbeta saker som jag inte kunnat göra innan, jag ska resera hela muren jag byggt upp, jag ska börja om, bygga en ny mur, med hjälp av honom och av alla dem som älskar mej, min Daniel, min familj och mina vänner.
För varje byggsten ska jag ha lärt mej något nytt, något bra, något som kommer att vara en del av mej resten av livet.

Jag ska nog även börja sjunga i en kör tillsammans med en väldigt bra kompis men även gå på ungdomsgrupp tillsammans med henne och jag vet att jag kommer träffa en massa trevliga personer och jag hoppas att jag får nya vänner så jag kan leva ett normalt liv igen. Så jag slipper känna mej instängd i min egna lilla värld.

Jag ska även byta attityd, från den lilla ständiga bitchen till den lilla glada tjejen med en bitch inom sig som visar sig när det behövs.
Jag ska växa, bli större, i mina tankar, i andras tankar, jag ska visa att jag kan om jag vill. Jag ska tro på mej själv, jag ska gråta igenom allt, jag ska skratta åt många saker, jag ska skrika i ren ilska.
Jag vet att jag kan klara det här, jag vet att JAG är tillräckligt stark och med de alla som jag vet kommer stötta och hjälpa mej igenom denna resa så är det en självklarhet att jag klarar det här, de kommer fånga mej, inte låta mej falla för hårt, de kommer trösta mej, skratta med mej, bara vara med mej för att jag är jag och inte någon som man bara är med när ingen annan duger.

Jag ska lära mej att jag aldrig någonsin är ensam även om det känns som om hela världen har övergett mej, men jag ska titta en gång till och le genom tårarna för alla som väntat på mej bakom min axel.
Jag ska göra detta för mej och för dem.







Daniel, min vackra ängel. Jag älskar dej mest av allt och önska verkligen att du var här! Jag vill inget annat än att få prata med dej just nu. Du är verkligen mitt allt, du är så jävla underbar, du är så jävla tålmodig och jag beundrar dej, jag beundrar dej för att du orkar.
Jag vet hur mycket du älskar mej och du vet hur mycket jag älskar dej, det kommer alltid vara vi <3

Magdalena. TACK, tack så jävla mycket att vi blev vänner igen, du fattar inte hur jävla mycket jag har saknat dej! Du fattar inte hur mycket jag har saknat tiderna! Jag lovar att vi ska göra om ALLT! Jag lovar att vi ska ha lika kul igen! Skrika rätt ut på balkongen och ha djupa allvarliga samtal, ha oseriäsa samtal med massa flum och skratt! Jag älskar dej!


Tack till andra andra också!<3

5 mars^^

trött som fuck xD
Ska up ptidigt imorgon för teater! :D
Genrep mellan 10-16 och samma tider på söndag sedan på måndag börjar praktiken :)

Idag började vi med websida på webdesign och jag har lekt i Photo Shop hela dagen! :D
Vi blev även klar med tidningen förutom att en sida är lite konstig!
Men men orkar inte skriva mer så hörs ^^

RSS 2.0