MyWayToChanges

Vet ni hur det är när man måste sluta med en vana?
När man nästan skriker för att man blir så frustrerad?

Absinetbesvär, inte kul ska ni veta.
Jag måste sluta smsa så OTROLIGT mycket som jag gör. Men nu ska jag börja ta tag i saker och reda ut en massa!

Jag ska till exempel för första gången be om hjälp, vilket är jätte läskigt, men jag känner personen sedan innan och jag vet att jag kan lita på honom.
Jag ska bearbeta saker som jag inte kunnat göra innan, jag ska resera hela muren jag byggt upp, jag ska börja om, bygga en ny mur, med hjälp av honom och av alla dem som älskar mej, min Daniel, min familj och mina vänner.
För varje byggsten ska jag ha lärt mej något nytt, något bra, något som kommer att vara en del av mej resten av livet.

Jag ska nog även börja sjunga i en kör tillsammans med en väldigt bra kompis men även gå på ungdomsgrupp tillsammans med henne och jag vet att jag kommer träffa en massa trevliga personer och jag hoppas att jag får nya vänner så jag kan leva ett normalt liv igen. Så jag slipper känna mej instängd i min egna lilla värld.

Jag ska även byta attityd, från den lilla ständiga bitchen till den lilla glada tjejen med en bitch inom sig som visar sig när det behövs.
Jag ska växa, bli större, i mina tankar, i andras tankar, jag ska visa att jag kan om jag vill. Jag ska tro på mej själv, jag ska gråta igenom allt, jag ska skratta åt många saker, jag ska skrika i ren ilska.
Jag vet att jag kan klara det här, jag vet att JAG är tillräckligt stark och med de alla som jag vet kommer stötta och hjälpa mej igenom denna resa så är det en självklarhet att jag klarar det här, de kommer fånga mej, inte låta mej falla för hårt, de kommer trösta mej, skratta med mej, bara vara med mej för att jag är jag och inte någon som man bara är med när ingen annan duger.

Jag ska lära mej att jag aldrig någonsin är ensam även om det känns som om hela världen har övergett mej, men jag ska titta en gång till och le genom tårarna för alla som väntat på mej bakom min axel.
Jag ska göra detta för mej och för dem.







Daniel, min vackra ängel. Jag älskar dej mest av allt och önska verkligen att du var här! Jag vill inget annat än att få prata med dej just nu. Du är verkligen mitt allt, du är så jävla underbar, du är så jävla tålmodig och jag beundrar dej, jag beundrar dej för att du orkar.
Jag vet hur mycket du älskar mej och du vet hur mycket jag älskar dej, det kommer alltid vara vi <3

Magdalena. TACK, tack så jävla mycket att vi blev vänner igen, du fattar inte hur jävla mycket jag har saknat dej! Du fattar inte hur mycket jag har saknat tiderna! Jag lovar att vi ska göra om ALLT! Jag lovar att vi ska ha lika kul igen! Skrika rätt ut på balkongen och ha djupa allvarliga samtal, ha oseriäsa samtal med massa flum och skratt! Jag älskar dej!


Tack till andra andra också!<3