"I don´t want to say goodbye, I want you back!"
Enda sedan pappa gick bort har jag haft en smygande panikångest och en väldig magkatarr.
Jag kan inte sova på nätterna för att jag är rädd för mörkret, för panikångesten, för allt.
Jag vill inte ha det så här, jag vill inte leva med panikångest, jag måste övervinna den, men det är fan inte lätt!
Jag är rädd för dagen då jag ska åka hem, jag kommer vara ensam då, vilket kommer leda till panikångest attacker, kommer ligga helt utsalgen i sängen utan att orka gå upp, utan att röra mig, utan att bry mig.
Sedan ska jag även gå igenom kartonger efter pappa. Jobbigt.
Bara tanken får mig att bryta ihop, det gör så att verkligheten kommer slående mot mig, att pappa inte finns mer, vilket gör att ångesten griper tag i mig och att tårarna rinner ohejdat.
Jag brukar kunna ha kontroll över mig själv, men jag kan inte det längre.
Jag vill ha tillbaka min pappa, jag sitter och väntar på ett sms från honom där det står "haha där skrämde jag er allt *S*"
Pappa hade hjälpt mig, han hade sagt att allt ordnar sig, vilket han även gjorde när han fortfarande levde "Det kommer fixa sig gumman"
Visst det fixade sig, men inte på ett bra sätt och tomheten skriker till mig, högt.
Du finns inte här längre pappa, jag vill inte inse det ibland, som nu, som idag.
Varje natt drömmer jag om dig pappa!
Nu ska jag gå och krypa in i Daniels famn, i min trygghet, för att ta bort allt det onda.
För att försöka slappna av.
Jag kan inte sova på nätterna för att jag är rädd för mörkret, för panikångesten, för allt.
Jag vill inte ha det så här, jag vill inte leva med panikångest, jag måste övervinna den, men det är fan inte lätt!
Jag är rädd för dagen då jag ska åka hem, jag kommer vara ensam då, vilket kommer leda till panikångest attacker, kommer ligga helt utsalgen i sängen utan att orka gå upp, utan att röra mig, utan att bry mig.
Sedan ska jag även gå igenom kartonger efter pappa. Jobbigt.
Bara tanken får mig att bryta ihop, det gör så att verkligheten kommer slående mot mig, att pappa inte finns mer, vilket gör att ångesten griper tag i mig och att tårarna rinner ohejdat.
Jag brukar kunna ha kontroll över mig själv, men jag kan inte det längre.
Jag vill ha tillbaka min pappa, jag sitter och väntar på ett sms från honom där det står "haha där skrämde jag er allt *S*"
Pappa hade hjälpt mig, han hade sagt att allt ordnar sig, vilket han även gjorde när han fortfarande levde "Det kommer fixa sig gumman"
Visst det fixade sig, men inte på ett bra sätt och tomheten skriker till mig, högt.
Du finns inte här längre pappa, jag vill inte inse det ibland, som nu, som idag.
Varje natt drömmer jag om dig pappa!
Nu ska jag gå och krypa in i Daniels famn, i min trygghet, för att ta bort allt det onda.
För att försöka slappna av.
Dad, you will always be here, even if I don´t see you.
De närmaste dagarna ska jag baka till minnesstunden som är efter begravningen.
Usch, begravningen, vill inte tänka på det, men det är bara tre dagar kvar, det känns hemskt.
Jag har faktiskt inte tagit till mig att pappa är borta, att jag aldrig mer kommer få höra "jag älskar dig gumman" eller om hur stolt han är, aldrig mer kunna skämta med honom aldrig mer kunna retas med honom.
Det känns hemskt, min mobil är så tyst.
Jag vet att du har det bra där du är nu pappa, du kan göra allt du vill, du kan resa och göra allt annat du inte har kunnat göra.
Jag ska börja skriva i boken snart pappa, jag har inte haft modet att öppna den och börja skriva, det känns jobbigt, men jag ska skriva, massor!
Pappa jag älskar dig!
Usch, begravningen, vill inte tänka på det, men det är bara tre dagar kvar, det känns hemskt.
Jag har faktiskt inte tagit till mig att pappa är borta, att jag aldrig mer kommer få höra "jag älskar dig gumman" eller om hur stolt han är, aldrig mer kunna skämta med honom aldrig mer kunna retas med honom.
Det känns hemskt, min mobil är så tyst.
Jag vet att du har det bra där du är nu pappa, du kan göra allt du vill, du kan resa och göra allt annat du inte har kunnat göra.
Jag ska börja skriva i boken snart pappa, jag har inte haft modet att öppna den och börja skriva, det känns jobbigt, men jag ska skriva, massor!
Pappa jag älskar dig!
"A long long way to go before I can say goodbye"
Var på fonus idag med farmor för att hjälpa till med begravningen, var även i pappas lägenhet och blev vansinnig.
Vilka orsaker kommer jag inte berätta, inte här ialla fall.
Jag har fått välja blomsteraragemang och låtar, hur dödsannonsen ska se ut och nu har jag tre saker kvar att göra, bränna en skiva med musiken på, skriva dikt och bestämma med bror hur gravstenen ska se ut.
Och tömma lägenheten, dela upp allt.
Det kommer vara jobbigt, det var jobbigt att vara där idag. Men Daniel är med mig hela tiden, han stöttar mig genom allt. Det är bra, han är bra och jag älskar honom mest av allt.
Jag hoppas vi kommer iväg till Nässjö så fort begravningen har varit, jag måste få komma härifrån, få lugna ner mig och bara vara. Jag saknar Nässjö och Daniels familj.
Det har snart gått två veckor sedan du gick bort pappa och jag börjar förstå nu, att du inte finns här längre, ialla fall inte levande. Det är svårt att förstå, att acceptera det, men jag måste.
Jag vill bara ha dig tillbaka, som innan du blev sjuk, jag vill ha tillbaka min pappa, men det finns ingen som kan ge honom tillbaka till mig.
Det är som ett stort hål, genom mitt bröst. En saknad som aldrig kommer att försvinna, jag kommer bara lära mig att leva med den.
Pappa, när jag tänker tillbaka på vissa saker blir mina kinder våta av tårar, du var och kommer alltid att vara min bästa vän. Ingen kommer kunna ändra på det. Du var den som förståd när ingen annan gjorde det.
Vi har gått igenom så otroligt mycket, alla tre, du jag och Micke. Och jag kommer aldrig att glömma något.
Du är och förblir världens bästa pappa och jag älskar dig av hela mitt hjärta!
Jag saknar dig pappa.
Vilka orsaker kommer jag inte berätta, inte här ialla fall.
Jag har fått välja blomsteraragemang och låtar, hur dödsannonsen ska se ut och nu har jag tre saker kvar att göra, bränna en skiva med musiken på, skriva dikt och bestämma med bror hur gravstenen ska se ut.
Och tömma lägenheten, dela upp allt.
Det kommer vara jobbigt, det var jobbigt att vara där idag. Men Daniel är med mig hela tiden, han stöttar mig genom allt. Det är bra, han är bra och jag älskar honom mest av allt.
Jag hoppas vi kommer iväg till Nässjö så fort begravningen har varit, jag måste få komma härifrån, få lugna ner mig och bara vara. Jag saknar Nässjö och Daniels familj.
Det har snart gått två veckor sedan du gick bort pappa och jag börjar förstå nu, att du inte finns här längre, ialla fall inte levande. Det är svårt att förstå, att acceptera det, men jag måste.
Jag vill bara ha dig tillbaka, som innan du blev sjuk, jag vill ha tillbaka min pappa, men det finns ingen som kan ge honom tillbaka till mig.
Det är som ett stort hål, genom mitt bröst. En saknad som aldrig kommer att försvinna, jag kommer bara lära mig att leva med den.
Pappa, när jag tänker tillbaka på vissa saker blir mina kinder våta av tårar, du var och kommer alltid att vara min bästa vän. Ingen kommer kunna ändra på det. Du var den som förståd när ingen annan gjorde det.
Vi har gått igenom så otroligt mycket, alla tre, du jag och Micke. Och jag kommer aldrig att glömma något.
Du är och förblir världens bästa pappa och jag älskar dig av hela mitt hjärta!
Jag saknar dig pappa.
