MyWayToChanges

Var på fonus idag med farmor för att hjälpa till med begravningen, var även i pappas lägenhet och blev vansinnig.
Vilka orsaker kommer jag inte berätta, inte här ialla fall.
Jag har fått välja blomsteraragemang och låtar, hur dödsannonsen ska se ut och nu har jag tre saker kvar att göra, bränna en skiva med musiken på, skriva dikt och bestämma med bror hur gravstenen ska se ut.
Och tömma lägenheten, dela upp allt.
Det kommer vara jobbigt, det var jobbigt att vara där idag. Men Daniel är med mig hela tiden, han stöttar mig genom allt. Det är bra, han är bra och jag älskar honom mest av allt.
Jag hoppas vi kommer iväg till Nässjö så fort begravningen har varit, jag måste få komma härifrån, få lugna ner mig och bara vara. Jag saknar Nässjö och Daniels familj.



Det har snart gått två veckor sedan du gick bort pappa och jag börjar förstå nu, att du inte finns här längre, ialla fall inte levande. Det är svårt att förstå, att acceptera det, men jag måste.
Jag vill bara ha dig tillbaka, som innan du blev sjuk, jag vill ha tillbaka min pappa, men det finns ingen som kan ge honom tillbaka till mig.
Det är som ett stort hål, genom mitt bröst. En saknad som aldrig kommer att försvinna, jag kommer bara lära mig att leva med den.

Pappa, när jag tänker tillbaka på vissa saker blir mina kinder våta av tårar, du var och kommer alltid att vara min bästa vän. Ingen kommer kunna ändra på det. Du var den som förståd när ingen annan gjorde det.
Vi har gått igenom så otroligt mycket, alla tre, du jag och Micke. Och jag kommer aldrig att glömma något.
Du är och förblir världens bästa pappa och jag älskar dig av hela mitt hjärta!
Jag saknar dig pappa.