MyWayToChanges

Jag blir så jävla sur!

Ja jag har redan skrivit om det jag kommer skriva om en gång tidigare...


Varför ska vi hjäpla alla fattiga barn i fattiga länder?
När vi har barn i sverige som behöver hjälp?

Vi har inte råd med att ha sjukhus eftersom folk, spec folk med mycket pengar skickar en stor summa till fattiga barn!
VI I SVERIGE DÅ?

Trött på det..

Jag ser personer runt om kring mej falla, ändå har vi inte råd att hjälpa dom... Sjukt!

Allt fler tar självmord för mobbing, för att skolan inte har tillräckligt med personal..

Vi har inte råd att ha kvar skolor och dom andra skolorna har inte råd att ha kvar lärare...


Svergie faller och det vi ska bry oss om är fattiga barn i andra länder???

Jag lovar att ta tag i alla händer som vill hjälpa mej!
Vad har jag för val? Jag tänker inte falla tillbaka även om det är nära?
Jag hatar mörkret! Jag hatar att inte kunna hålla huvudet uppe i det dära mörkret! Jag hatar att det känns som om jag ska drunka där! Jag hatar att jag inte kan se allt det posetiva i allt då! 

Men jag kan inte längre hålla mej själv uppe, jag klarar det inte mera. Jag vet bara att jag inte vill dit mer! Jag vägrar! Det är ohygligt där! Och jag kan inte se! Nätterna är värst med drömmarna!
Men detta är mitt liv, inget jag någonsin kommer komma ifrån, aldrig någonsin, eftersom detta är ett återfall!
Eller försvann det aldrig? Joo det gjorde det!

Jag kommer säkert bara få fler återfall.
Jag hatar att vara så här! Jag känner att jag är en börda för alla andra! Att andra jämt ska ta hand om mej, hjälpa mej.. Men jag hjälper ju så många andra..

Jag fattar inte varför just jag? Varför just nu?

KLockan är bara 06:42 och jag är uppe, har bara sovit tre timmar i natt.
Det känns inte bra coh kroppen skakar, jag har ingen lust att äta nu, får väl göra det senare.
Jag är ju inte direkt trött men ändå så är jag det och jag har ont nästan överallt.

Tittar på Amrikanska glatiatorerna, även om det inteär så kul men har ingen annat att titta på och så orkar jag inte byta kanal.

Väckte pappa igen, med en rad nysningar. Jag har världens underbaraste katt bredvid mej och han bara myser, våran fina gustav grå och han är vettigare han sover.
För sig alla här är vettigare än mej och sover. Men vad ska man göra om man inte kan somna om?

Tänker bara lite nu för tiden.
Är hos pappa och har just ätit mat coh min bror har inte kommit hit än vilket är väldigt konstigt :S
Men han kanske inte kommer dåe ?
Vem vet..


Att få vara med pappa själv är rätt skönt det med, bara han och jag o så alla katterna (3 st).
Vi kollar lite på tv och jag skriver lite här, väntar på att en film ska börja :)
Vi har en massa godis och annat gott :)

Meen nu ska jag leta reda på en katt som vill mysa :D
Kram :D

Teater teater teater teater... I skolan, då.
Det kan bli kul att lära känna andra i skolan som är intresserade av teater, men även kul överhuvudtaget :)
Att spela teater är nåt jag älskar och ska fortsätta med ovasett vad.
Är rätt trött och ska vara här till efter 4 så, men det ska nog gå bra :)

Imorgon åker jag till min älskade :) Ska bli underbart, ska fira honom :)
Min fina pojke jag älskar dej<3

Jag vet inte vad jag ska skriva, kommer väl mer i kväll :)

Nästa vecka måste gå fort!
och då menar jag riktigt fort! För jag ska åka till älsklingen nästa fredag!
och jag längtar, jag längtar nåt otroligt mycket, efter att bara få se dej, få vara nära dej och bara få mysa med dej i soffan!
Jag hopppas precis som du älskling att det ska regna första natten när jag är hos dej, det är så underbart att ligga i din famn och bara lyssna på regnet, medans du smeker mitt hår och kysser mina kinder och kollar mej djupt i ögonen och du behöver itne säga hur mycket du älskar mej eftersom du visar det så otroligt tydligt just i det ögonblicket! Jag hoppas att du vet att ajg älskar dej lika mycket!

Älskling vet du? Med en blick kan du göra mej otroligt knäsvag, med en kyss kan du få hela världen att snurra och med en kram kan du få allt ont att försvinna, det kallar jag äkta kärlek!

Att du är den rätte har jag alltid vetat! Sättet du ser på mej, hur du håller om mej och låter ingen ont komma nära, att du är överbeskyddande är tydligt, men underbart gulligt! Att du lägger armen om mej även om jag surar på dej av någon löjlig andledning och får mej att skratta och kyssa dej, det går inte beskriva vad jag känner just då! Det är helt obeskrivligt men underbart!
Men det bästa är att du älskar mej för hur jag är! och på vilket humör jag än är på!
Att just du ser på mej med den dära underbara blicken som får mitt hjärta att smälta!

Det är underbart att det är vi två, att vi kan vara ett! Att vi hela tiden är med varandra även om vi är långt ifrån varandra!

Vet du vad jag älskar? Att se dej lycklig, att se dej le och skratta tillsammans med mej, att se dina ögon lysa av livsglädje, att se längtan hela du känner när du ser mej gå av tåget! Den längtan att få reda på om du är vaken eller om du drömmer! Den längtan att bara få krama om mej och få känna mina läppar mot dina! känna värmen som sprider sig som ett virus i hela kroppen och du känner ett rus av lycka och stolthet att just du har en flicka som mej som du älskar, respekterar, avgudar och dyrkar mer än nåt annat! Jag känner likadant<3

Daniel jag älskar dej av hela mitt hjärta!<3

Jag vet inte vad jag ska skriva, jag vill bara skriva nånting, nånting som berör! Jag kan skriva texter som berör!



Jag förstår mej inte på röda korset och alla dom dära fonderna för alla fattiga barn i andra länder, barnen här i sverige som är utsatta för misshandel, incest, fattigdom osv, ska inte dom få hjälp?
Samhället blir allt mer våldsamt och filmerna och alla spel är det som formar barnen och ungdomarna till att göra sådana saker, även om det inte är meningen.
Barnen tappar bort gränsen mellan fantasi och verkligehet, så dom tror att allt är spel och att dom kan göra som i spelen.
Barnen i Sverige behöver verkligen hjälp med det här och det har vi inte råd med eftersom vi svenskar och andra so mbor här i sverige och andra länder skänker bort pengarna till andra länder, vrf inte bara se till att det finns jobb åt dom med istället för att dalta med dem?
Men hur ska jag kunna våga skaffa barn om ca 10 år om våldet och allt det där ökar? Hru ska kunna släppa ut mina barn på gården utan att vara rädd att nån ska komma och kidnappa dom eller göra illa dom eller det värsta av allt, döda dom? plåga dom till döds?
Hur ska jag våga släppa ut mina barn efter filmer som Saw? Det fins personer där ute som kommer göra som i filmerna! Dom belv inspererade och triggade av filmerna! Att man ens kan skriva något så brutalt!  Och sedan göra det till film dessutom!
Dom tänker inte så långt, bara dom tjänar stora pengar på det så får det vara hur sjukt som helts.
Jag fattar inte hur egoistiska personer kan vara, bara genom att skriva en såndan sak som Saw? Tänk på hur många liv ni kommer spilla i framtiden tack vare dom här filmerna! Tänk på alla föräldrar som kommer vara rädda att det ska hända just deras barn eller barnbarn!
Tänk på en förälders sorg efter att ett barn har försvunnit! Efter att ett liv som dom har gjort är borta. EN HEL DEL AV DOM KOMMER FÖRSVINNA EFTERSOM DET ÄR DERAS BARN!
Men just det ni tänker inte så långt, allt ni kan se är pengar! PENGAR ÄR VISST VIKTIGARE ÄN ANDRAS LIV!

Hur ska vi kunna leva med denna skräck jämt kittlande i nacken? i magen? Oron som kommer gå över i ångest eftersom vi inte kommer våga släppa ut våra barn..

Jag hoppas och ber för varenda unge i världen att dom ska bli bra personer och leva ett bra liv!
Jag hoppas och ber för våran framtid att dom ska få ett bra liv!
Jag hoppas och ber för varenda unge på denna planet.... för framtiden... för då tiden... för allt..


Vi ungdomar måste göra nåt åt det här medans vi är unga! Gå emot våldet! Gå emot allt som påverkar vårat samhälle dåligt! 

Men det är bara ord som många säger! Men jag vill verkligen göra nåt! Men jag kan inte göra nåt själv utom att skriva vad jag tycker om saken och hoppas att folk verkligen tar till sig! 



Jag har gjort allt jag kan genom det här! Jag hoppas att ni också kommer göra det!







Skulle NI släppa ut era framtida barn ? Skulle ni ens våga skaffa barn?

Att läsa finska har jag alltid vela, men alltid blivit nekad till nu!
MEN, eftersom jag inte kan finska så kan jag inte läsa finska kursen A.
Så om jag ska läsa finska så måste jag börja från grunden och då måste John Bauer betala, men vi är faktiskt två ifrån min klass som vill lära finska ifrån grunden och hoppas verkligen att vi får det och vi hoppas att John Bauer betalar, även om vi inte får några betyg i detta pga att vi i så fall ska läsa grunderna! Men det gör inget, då får vi ju mer att välja sedan i tvåan! 

Jag klippte håret igår och faan vad snyggt det blev !

Men jag borde göra engelska läxan :P 

Sitter i klassrummet och tänker på hur allt kommer gå senare, även om jag inte vill tänka på det.
Jag är rädd att vara den jag var innan allt hände men ändå så vill jag vara den personen, jag vet att många saknar den Sanna jag var då.
Jag var inte lika känslig och stod alltid på mej, kunde ta hur mycket skit som helst och ändå bara titta på den personen som sade allt, gjorde allt... Men jag måste börja om, måste bygga upp allt igen och det är inte lätt, speciellt inte när allt man har byggt upp rasar om och om igen.
Hur ska jag kunna vara den tjejen som klarar av alla grova skämt igen?
Hur ska jag kunna vara den som alltid ville vara med på allt ovasett vad?
HUR FAN SKA JAG KUNNA GÅ TILLBAKA!

Jag kan börja gråta för ingenting och de irriterar folk, jag kan gå under för en liten sak, jag kan bli arg bara för en tanke likaså sårad... Jag vill vara stark igen, jag vill vara den som hjälper alla andra, vara den som alla älskade! Men jag kan inte, det är svårt att gå tillbaka till den personen som "HAN" gillade.
Tänk att en person kan krossas i småbitar på ett halvår och det enda som har kvar är små små små bitar av den personen dom var, dom måste hitta ett nytt sett att vara och lära sig leva med det.
Men frågorna kommer alltid finnas kvar, Varför, Varför just jag? Varför just då? Varför jag?
Ingen vill vara med om en så fruktansvärd sak och man vill att dom man älskar inte ska behöva gå igenom en sådan sak.

Minnerna finns kvar, även tankarna om självmord även om dom inte kommer lika ofta, men mardrömmarna är värst även om dom inte kommer så ofta längre. Men det är ändå inte lätt att se sin pappa kolla på en och se en helt annan person, jag vet att han undrar hur jag kunde göra så och om jag verkligen är hans dotter även om han vet att jag är det. Min mamma har förträngt allt och min bror har inte vissat några tecken. Min pojkvän, jaaa min älskade Daniel, kämpar varje dag med dom öppna såren. Han är så otrolig, älskling din styrka är starkare än vad du tror! Jag vet att du nästan har släppt det, men inte helt även om du säger det, jsg ser smärtan ibland i dina ögon, oron över hur jag mår och frågorna om hur länge jag kommer orka leva med skulden. Jag LOVAR så länge det är du och jag så ska jag vara vid din sida! Jag har alltid älskat dej och kommer alltid att göra det, du har alltid varit mitt allt<3

Varför jag skriver om det här är för att jag måste "ventilera" mina känslor och så ut det en del av det sista om det här, gräva ner det djupt djupt djupt ner och aldig minnas det... Men det är inte så lätt när man hela tiden påminns eftersom jag inte är så stark längre som jag har varit. Men jag visar det åtminstonde och hoppas att folk kan förstå... Och det var därför jag skaffade bloggen för att "vetilera" mej, men även hjäpla andra!

Jag vet att många som står mej nära kommer gripas av denna text och den kommer säkert väcka minnen, men ni har inte behövt läsa, jag skrev bara det här för att jag var tvungen, för min egna skull.
Men jag älskar er, Daniel, Pappa, Mamma, Michael, Amanda och alla andra som har hjälp mej igenom det här! Ni är bäst och otroligt starka att det inte finns ord till det och jag hoppas att ni alltid kommer finnas här för mej för ni hjälper mej på olika sätt!<3