Hjälpa andra..
Sitter i skolan just nu, lyssnar på Paramore som jag ska se om fem dagar.
Jag vill skriva något viktigt... Någon som folk kan ta åt sig, tänka på...
Jag vet att det är många som har varit med om hemska saker, att det inte är deras fel...
Jag har hjälp ca fem personer för att inte ta självmord, utan att se på det ljusa och har hjälpt dom till en bättre tillvaro. Även om dom försökte så gick det inget bra för dom.
Jag har inte kontakt med dom här personerna längre man fan vilken styrka dom har. Alla fem med olika öden men ändå så lika.
Jag vill hjälpa fler personer. Jag vill minska på självmorden i Sverige.. Men kan inte göra det..
Kanske en dag, en dag så kan jag nog gör det... Just nu kan jag bara säga hej till personer som ser nerstämda ut, le lite och sedan gå vidare eller prata med dom...
Jag har alltid varit sådan, jag ska hjälpa nästan alla, medans jag skjuter undan mej själv, mina problem, även om dom inte är så stora ibland, men jag älskar att hjälpa folk, ge råd, tips. Hjälpa dom att inse att dom är bra mäniskor, att dom är värda detta liv, precis som jag.
Men min älskade Daniel tycker inte om att jag hjälper ALLA... Han irriterar sig på det.. Han verkligen hatar det ibland. men så fort jag själv mår bättre så är det inte så farligt att jag hjälper andra :)
Jäzzy...
Jag förlorar en kompis, en tjej som jag trodde alltid skulle vara vid min sida, men nej...
Vi glider isär, det sårar mej att se dej försvinna från mej! Men vad jag skriver, vad jag än laddar upp på bdb, här på bloggen, skriver till dej så försvinner du, men du förstår inte att det är dej jag pratar om. Vad ajg än gör så försvinner du, bara låta tiden ha sin gång så kommer jag bara minnas dej som "Jess". En gammalklasskamrat, en tjej som jag var med mycket på högstadiet i skolan. Om tio år kommer vi inte ens tänka på varandra, om tjugo år kommer vi knappt minnas varandra..
Det är synd för jag trivs så otroligt bra med dej! Jag tycker om att ha ditt sällskap, jag tycker om att se dej skratta, men varför ska just jag hela tiden fråga om vi ska ses, varför ska jag alltid fråga om vi kanske ska hitta på något. Varför ska jag alltid ta kontakt med dej?! Varför kan inte du anstränga dej lite? Du säger ju att du inte vill förlora mej men det är just det du gör...
Jag önskar dej all lycka i framtiden Jessica, jag älskar dej som den vän du var, men jag orkar inte själv kämpa för våran vänskap! Jag kan inte kämpa själv för våran vänskap, det måste du också göra!
Jag har kämpat sen vi slutade nian, nu tänker jag inte göra det när du inte verkar bry dej så mycket om det.
Det är jobbigt det här, men det när väl ett hejdå? Jag vet inte, men jag vill inte att det ska vara så...
Jag kommer älska dej så länge som möjligt, men kan jag inte lova, jag ska minnas dej som den du var, det kan jag lova....
Snälla säg att detta inte är ett hejdå ?
Svenskmedborgarskap :D
Då slipper jag ansöka om studiebidrag och så slipper jag bli utkastad om det skulle bli krig, det känns jätte skönt men även det att min bror inte kommer behöva ansöka om studebidrag eller skaffa id-kort på banken utan hos polisen, det känns jävligt skönt :)
Jag kommer kunna leva ett normalt liv utan några hinder om vilket medborgarskap jag har, det är även min pojkvän jätte glad över, bara det att han inte vet hur han ska visa det, det får mej att le att han är så glad över det :)
Men nu ska jag göra ingenting och vänta på att tiden ska gå så att jag kan gå till den jävla tandläkaren och spänna den jävla tandställningen !
Helt onödigt... xD
Hade teater igår, det var sjukt kul, vi hade roll analys och vi fick först känna på olika känslor i roll, sedan en interjuv, det var inte lätt! Och sist en debatsoffa, det var riktigt kul och vi skrattade hela tiden! Det var riktig god fika :)
Nu har jag även skrivit om min roll, så det blir lättare att gå in i rollen, så att jag känner rollen bättre, så gör jag alltid och jag hoppas att det kommer bli bra :)
Vi har även fått ett nytt tillskott i teatergruppen, han sa inte så mycket så jag vet inte hur han är. Men han är väl trevlig hoppas jag.
Teatergruppen i skolan går inte lika bra, många hoppar av och folk dyker inte upp och så vidare så det är inte så kul att sitta o vänta på dom i över en halv timma innan man kan åka hem, något jobbigt faktiskt. Men nu kommer det väl bli lite bättre hoppas jag och en klasskamrat hjälper oss med att göra en affich. :)
Jaa det var lite om vad som har hänt inom ett av mian största intressen, Teater.
Vad har hänt annars då? Film inspelning, redigering och sånt, spelade ju huvudrollen så det var inte lätt att få till allt som man behöver för G, men jag hjälper andra grupper så det funkar ju ändå. Det är riktigt kul det här med projekt veckor, vi gör egentligen inte så mycket, bara sitter vid datan, det är ju allltid kul.
Jag vill ha nästa vecka på tal om ingenting, då kommer Daniel och vi drar till stockholm den 29/11 och kommer hem den 1/12, vi ska träffa min kompis Sanna och så ska vi på konsert :D<3 Kommer bli underbart :)
Nu ska jag väl redigera lite bilder och fixa lite :)
Så vi hörs :)
Vänner ?
Men hur många av dom här är ärliga ?
Hur många av dom här är äkta?
Hur många av dom stannar kvar när du har gjort ett stort misstag?
Inte många..
Jag har ett par vänner, som verkligen vill se mej, som vill träffa mej, som vill få mej o skratta.
Och alla andra? Dom låter allting rinna ut i sandet.. Hör itne av sig, frågar inte om man vill ses... Det är deras val... Hör dom aldrig av sig o frågar, ska vi ses ? Då är det inget och ha, jag tänker inte tjata..
Men i alla fall dom som vill träffa mej dom visar det i alla fall, frågar om man ska ses, när man ska ses, osv. Dom är guld värda. Älskar er <3
Vet egentligen inte vad jag ska skriva, ändå ingen som läser det ändå typ...
Men nu skiter jag i det o går väl o lägger mej.. :)
När jag var liten....
Jag vill bara få ha ett vanligt liv utan ångest!
En jobbig period är det, men ångestattacker ett par gånger om dagen, men dom har inte varit så hemska eftersom jag inte har ringt till Daniel. Har bitit ihop även om det nästan inte gått, känner mej bara som en belastning om jag ringer, det känns så fel då. Förlåt...
Att mitt liv skulle bli såhär var inget jag drömde om när jag var liten och hade en massa otroligt underbara vänner! Men det är bara en av dom som är kvar, faktiskt.
När jag var liten drömde jag att gå djurlinje på himmelstalund och bli delfinskötare efter det, men det blev inte så, vilket jag är glad över eftersom jag går i världens bästa klass och gör något som jag älskar, hålla på med media!
Skriva, fotografera, göra film, även stå framför kameran, kan det bli bättre? Knappats!
När jag var liten drömde jag aldrig om att hitta en kille så underbar som Daniel, för jag trodde ärlig talat inte på kärlek. Det är väl för att mina föräldrar seperarade när jag var liten, vilket tog väldigt mycket på mej.
Tack Daniel för att du visade mej att kärlek finns, jag älskar dej obesklivigt mycket<3
När jag var liten drömde jag inte om allt det som HAR hänt mej, inte om ångest attacker...
Jag kan inte säga att jag inte är lycklig, för det är jag, så otrolig lycklig över allt jag har.
En familj som älskar mej.
En pojkvän som älskar mej.
Vänner som älskar mej.
Även mina fina djur.
Jag har det jag behöver för att klara mej.
Kärlek,
Familj,
vänskap
och
styrka.
Ingen kan titta på mej o säga, hon har varit med om det..
Ingen kan titta på mej o säga, hon har ångest...
Ingen kan titta på mej o säga, hon är inget värd, för jag är värd, en jävla massa också..
Ibland önskar jag att jag varje natt sov bredvid Daniel, att han höll om mej om nätterna och kysser mej varje morgon, att han håller om mej under ångestattacker, i stället för att jag ska gråta igenom dom.
Att han ska smeka mitt hår under panikattacker, i stället för att jag ska skrika tills jag inte orkar mer och somnar av ren utmattning...
Jag vet att allt det här kommer bli verklighet en dag och jag längtar dit.
Nu ska jag nog sluta skriva. Allt verkar så osammanhängande, men det är det ju oftast när ajg skriver det första som kommer upp. Men ska nog ändå sluta, hämta en film och titta på och gråta lite :)
Lite mer ...
Det är något i mej som bara vill ut, men inte hittar en väg..
Innan mina attacker känner jag den saken, den river i bröstet på mej och jag får svårt att andas.
och är det något jag hatar är det när jag får svårt att andas, just därför tycker jag t.ex inte om att få vatten i ansiktet oförbered, för jag slutar ALLTID andas när jag får vatten i ansiktet..
Ett par saker jag kan göra för att må lite bättre är nog att ta hand lite bättre om mej själv.
Det är alltid bra för ens ego, faktiskt...
Träffa personer som betyder mer lite oftare kanske ? Även dom som bor långt härifrån ?
och skriva och läsa mer, så är det ju bara..
Men ska jag lyckas med det här så behöver jag faktiskt lite hjälp <3
Panikångest...
Det känns som om någon ska kläma ur dina lugor, din mage, det gör så otroligt jävla ont att man får panik och vill bara bort eller skriker, men jag blir även rädd.. Så otroligt rädd. Men jag har lärt mej, det hjälper inte att springa bort får det.. Och efteråt får jag alltid skuldkänslor, det kan vara över småsaker... Men det känns inte bra, inte när dom kommer eller efteråt...
Tårarna kommer alltid efteråt, jag känner mej i vägen, känner att jag inte borde få finnas och INGEN vet hur DET är! Man tar inte in känslorna som andra vill veta att dom har för en, man känner sig värdelös, oälskad och ovälkommen....
Man vill bara lägga sig ner och aldrig mer vakna...
Jag vet att jag har för mycket att leva för därför gör jag inte det... Men jag skulle kunna, bara för att slippa det..
Jag får panikångest pga att jag förtränger andra känslor, jag vill inte känna dom. Men det är bara i perioder, som tur är... Jag vill inte vara så här! Jag vill bara inte!
Men ingen annan kan hjälpa mej än jag själv... Jag, ensam kan bara klara det här, även om jag behöver stöd, men ingen hjälp....
Vill bara lägga mej ner just nu... eller gå, bara gå... vet inte vart, men bara gå..
Blandat ^^
Jag har en längtan som inte stillas förren jag är i din famn igen, så älskling, ta mej i famn och släpp mej aldrig!<3
Längtar så otroligt mycket till vi ses igen älskling!
Längtar tills vi ska till Stockholm och träffa världens underbaraste person Sanna!
Jag kommer må underbart 29/11-1/12! Med världens bästa personer ! Min älskade pojkvän och min "syster"! <3 Är man uppväxta tillsammans och har delat nästan allt tillsammans, så blir man som systrar och Sanna är den stora systern jag alltid har önskat mej!
Alla våra knäppa idéer! Upptåg, men även bråk, inte bara emellan oss utan mot alla andra också!
Saknar dej otroligt mycket gumman, men snart så! SNART SES VI IGEN :D <3
Sitter i skolan och väntar på att föreläsningen ska börja så att man kan gå hem!
Föreläsning om ljud och ljus, flimprojekt veckor typ hela november :)
Vi skrev ju manus innan höstlovet och lärarna har valt ut dom som var mest "filmbara" även om alla manus vi skrev var "filmbara".
Men i alla fall, nu ska vi filma in tre filmer i klassen, som den andra It-media årskurs 1 har skrivit.
Jag spelar huvudrollen i våran, men idag gör vi ingenting, för några för att klara av att spela in..
Imorgon ska vi nog spela in en scen :)
Sen får vi se när vi spelar in dom andra!
Denna månaden kommer bli bra, även om allt känns skit just nu. Mörka tankar! usch!
Men skit i det, jag klarar mej :)
Så länge jag kan skriva av mej så är det bra :)
Borde fortsätta skriva teatermanus men även min "novell" ^^ och lyssna på Paramore :)
Behövdes.. :)
Det känns, men gör inte direkt ont..
Minnen som skriker, som vill ha sitt, nya minnen som kämpar emot!
Mörkret kommer försöker krypa närmare medans ljuset lysser allt starkare!
Det kalla försöker greppa tag i mej medans värmen från dina kramar fortfarande värmer mej!
Jag vill skrika förlåt, för den jag har varit!
Förlåt för allt jag har gjort, men hur många gångar har jag inte redan gjort det?
Hur många gånger jag än skriker det och hur många gånger ni än förlåter mej så kan aldrig skulden jag känner just nu försvinna!
Jag vet att jag är jobbig, jag vet att jag är en plåga!
Jag försöker, kämpar emot, vill sträcka ut handen för hjälp, men vågar inte!
Det finns ett par personer som jag håller hårt i handen, aldrig kommer släppa, för gör jag det så faller jag handlöst ner i ett mörker som jag aldrig skulle komma ur...
Så Jag vill Säga till Ljuset, Alltså alla mina underbara vänner, klasskamrater som får en dag hur ljus som helst, min pojkvän som aldrig ger upp och en familj som skyddar mej.. Ni är bäst! Och jag kan inte tacka er tillräckligt! <3
Nu när jag har skrivit detta så känns det redan bättre :)
