Grattis fina kusin! :)
Idag blir den yngsta i 93-kusinerna 18 och även den kusin som jag står närmast! :)
Där av kanske lite knäppa och konstiga minnen!
Sandra, kommer du ihåg hur vi alltid lekte med My little pony varje gång ni kom till oss i klocket?
Eller hur vi i sista stund ute hos morfar bestämde oss att vi var absolut skulle till sommarstugan och sova där för att leka i ruinen och i vårat "Stall"?
Eller agustifestivalen för en massa år sedan när det bara var vi fyra, Emelie, du, jag och Micke som var dem enda barna som var utklädda?
Då vi åkte till finland och skulle lära oss finska, samtidigt försökte prata med Joel? Hur vi släppade på den dära spark-saken upp och ner för backen och sprang runt i farmormors högklackade vi fick? Haha, det måste ha varit en syn.
Ett återkommande minne är när Joel och dem var här i finland sist, när Joel kastade våran groda på vägen och när vi gjorde badkläder av andra kläder.
Du kommer alltid vara den som står mig närmast och du betydet så himla mycket för mig!
Jag älskar dig fina kusin. Grattis på födelsedagen!:)<3
Där av kanske lite knäppa och konstiga minnen!
Sandra, kommer du ihåg hur vi alltid lekte med My little pony varje gång ni kom till oss i klocket?
Eller hur vi i sista stund ute hos morfar bestämde oss att vi var absolut skulle till sommarstugan och sova där för att leka i ruinen och i vårat "Stall"?
Eller agustifestivalen för en massa år sedan när det bara var vi fyra, Emelie, du, jag och Micke som var dem enda barna som var utklädda?
Då vi åkte till finland och skulle lära oss finska, samtidigt försökte prata med Joel? Hur vi släppade på den dära spark-saken upp och ner för backen och sprang runt i farmormors högklackade vi fick? Haha, det måste ha varit en syn.
Ett återkommande minne är när Joel och dem var här i finland sist, när Joel kastade våran groda på vägen och när vi gjorde badkläder av andra kläder.
Du kommer alltid vara den som står mig närmast och du betydet så himla mycket för mig!
Jag älskar dig fina kusin. Grattis på födelsedagen!:)<3
Åk.3
Har gått i trean nu i en månad. Det betyder studentkryssning, en massa utgifter så som mössa och en massa kläder.. och en massa stress och ångest över att få in alla uppgifter i tid, få godkänt, göra högskoleprovet få godkänt där med, välja högskola, stad, börja ställa sig i kö till lägenheter eller elevkorridor.
Måste ta en dag i taget, klara av skoldagen, plugga som fan och tagga till studenten, få en balans så att man inte går in i väggen. Planera ekonomin, datum, när man kan åka iväg, när man inte kan det, sätta upp ett pluggschema, ge sitt allt oavsett hur länge man behöver sitta uppe med en uppgift, ge sitt allt även om man bara sovit tre timmar. Försöka vara trevlig, samtidigt som man inte ska isolera sig på fritiden. Börja övningsköra.
Trean betyder en massa saker, sista året innan allvaret börjar, innan vuxetlivet börjar.
Men jag hoppas att trean innebär en massa oförglömliga minnen med fina klasskamrater. Jag ser fram emot detta året, även om jag redan vill gömma mig under täcket och hoppas på att uppgifterna gör sig själva. Men det ska bli ett bra år, det måste det bli!
Måste ta en dag i taget, klara av skoldagen, plugga som fan och tagga till studenten, få en balans så att man inte går in i väggen. Planera ekonomin, datum, när man kan åka iväg, när man inte kan det, sätta upp ett pluggschema, ge sitt allt oavsett hur länge man behöver sitta uppe med en uppgift, ge sitt allt även om man bara sovit tre timmar. Försöka vara trevlig, samtidigt som man inte ska isolera sig på fritiden. Börja övningsköra.
Trean betyder en massa saker, sista året innan allvaret börjar, innan vuxetlivet börjar.
Men jag hoppas att trean innebär en massa oförglömliga minnen med fina klasskamrater. Jag ser fram emot detta året, även om jag redan vill gömma mig under täcket och hoppas på att uppgifterna gör sig själva. Men det ska bli ett bra år, det måste det bli!
Livet fortsätter.
Jag har dem senaste månaderna försökt att skriva något, men alltid raderat allt som blivit skrivet, för att det känns så jälva fel att klaga när jag vet att det finns personer som har det värre än mig, men inget har varit lätt. Men detta inlägg ska jag lova att inte radera ett enda ord som jag skriver.
Jag älskar och hatar hösten.
Älskar den för dem fina färgerna och att få känna vinden blåsa i håret, att komma hem efter en långpromenad i skogen och sätta sig i soffan med en filt och en varm kopp choklad.
Men det det överskuggas nästan av alla jävla minnen som väller upp, ångesten som nästan sliter en i tusen jävla bitar. Så fort mörkret kommer krypande, då jag är som ensamast och lyssnar på mina familj som sover utan några problem att sova, utan rädslan över vad mörkret kommer med.
Men det är bara att kämpa sig genom denna period som jag alltid har gjort, det kommer väl bli bättre till slut...
Jag har ingen aning hur jag funkar, ena stunden gråter jag över minnen, men nästa så är jag relativt glad igen, men det är så jag måste vara för att platsa i samhället, som är så jävla förvridet och sjukt, man ska trycka undan varje negativa känsla och enbart vara posetiv och glad varje dag, men under nätterna när dessa negativa känslor väller upp, det är då ångesten kommer och man känner sig sjukt misslyckad.
Ja jag är psykisksjuk, men det är inget fel på mig för det, för jag är inte elak mot folk, jag vill ingen illa, men jag säger alltid sanningen eftersom jag anser att männsikor är värda att få den och det tycker jag inte är elakt. Det kan uppfattas elakt okej, men det är inte det eftersom det är en männsikas rätt att få veta.
Nu blev inlägget helt rörigt, men det är väl så det blir när man låter orden bara rinna ner på tangenterna?
Och nej det är inte för att folk ska tycka synd om mig, jag är inte sådan, jag hjälper hellre andra, det är därför jag ska läsa vidare inom psykologin, det behövs fler folk som vet vad ungdomarna går genom, det behövs fler som kan rädda liv, inte för att jag vet att jag kommer rädda någon, men jag hoppas det. Det är mitt mål i livet, att så många undomar som möjligt som kommer träffa mig i framtiden ska må bättre, fina mål jag vet. Men jag har gett mig fan på att klara det, komma in på universitet och plugga och få lincens.
Så nu måste jag fixa distans uppgifterna.
Jag älskar och hatar hösten.
Älskar den för dem fina färgerna och att få känna vinden blåsa i håret, att komma hem efter en långpromenad i skogen och sätta sig i soffan med en filt och en varm kopp choklad.
Men det det överskuggas nästan av alla jävla minnen som väller upp, ångesten som nästan sliter en i tusen jävla bitar. Så fort mörkret kommer krypande, då jag är som ensamast och lyssnar på mina familj som sover utan några problem att sova, utan rädslan över vad mörkret kommer med.
Men det är bara att kämpa sig genom denna period som jag alltid har gjort, det kommer väl bli bättre till slut...
Jag har ingen aning hur jag funkar, ena stunden gråter jag över minnen, men nästa så är jag relativt glad igen, men det är så jag måste vara för att platsa i samhället, som är så jävla förvridet och sjukt, man ska trycka undan varje negativa känsla och enbart vara posetiv och glad varje dag, men under nätterna när dessa negativa känslor väller upp, det är då ångesten kommer och man känner sig sjukt misslyckad.
Ja jag är psykisksjuk, men det är inget fel på mig för det, för jag är inte elak mot folk, jag vill ingen illa, men jag säger alltid sanningen eftersom jag anser att männsikor är värda att få den och det tycker jag inte är elakt. Det kan uppfattas elakt okej, men det är inte det eftersom det är en männsikas rätt att få veta.
Nu blev inlägget helt rörigt, men det är väl så det blir när man låter orden bara rinna ner på tangenterna?
Och nej det är inte för att folk ska tycka synd om mig, jag är inte sådan, jag hjälper hellre andra, det är därför jag ska läsa vidare inom psykologin, det behövs fler folk som vet vad ungdomarna går genom, det behövs fler som kan rädda liv, inte för att jag vet att jag kommer rädda någon, men jag hoppas det. Det är mitt mål i livet, att så många undomar som möjligt som kommer träffa mig i framtiden ska må bättre, fina mål jag vet. Men jag har gett mig fan på att klara det, komma in på universitet och plugga och få lincens.
Så nu måste jag fixa distans uppgifterna.
