MyWayToChanges

Jaha då har man sökt drömjobbet igen, så nu hoppas vi verkligen på att jag får detta jobb, det vore hur grymt som helst!

Men först innan något annat så måste jag ut med hunden och springa vidare till teatern!

.. Gick visst och blev med tatuering nu också!

Skulle ju berätta vad det var jag ska göra i helgen.
Jag kommer delta i ett teaterprojekt med folk från Riga som kommer hit idag fredag och spela på kulturnatten!
Så vi hörs då ;)

Har lovat min kusin att skriva VARJE dag här, hon behöver tydligen mer att göra stackarn. 

Jaha du kära kusin, idag har jag rensat brännässlor och halft bränt sönder händerna, eftersom handskarna på jobbet är trasiga! 
Tydligen ska jag på bio på fredag så du vet det också! Någon såndär actionrulle tror jag, kommer antagligen vara supertrött efter jobbet att jag somnar på pojken. Så hela biosalongen kan ju ha trevligt att lyssna på mig när jag somnat, vi vet ju hur det är liksom. 

Fick en fråga vad som hade hänt mellan mig och Daniel. 
Well så som jag ser det så lämnade han mig för en annan tjej, han hävdar att det inte är så, end of story.

Sommaren 2012 startades med en fullspäckad studentvecka som inte kunde ha blivit bättre, träffade en underbar kille på en förfest och föll direkt, idag har vi varit tillsammans i två månader och fler ska det bli!

Jag och den finaste har varit på ett antal fester och varit iväg till sommarstugan jag har, varit på liseberg och skogsröjet. 

Sommaren har helt enkelt varit underbart och jag hoppas att fortsättningen på året kommer bli underbart!

Det är inte allt för ofta jag kommer in här och skriver. 
Idag tänker jag väl mest skriva för att visa att jag lever. För det gör jag och jag har fullspäckade dagar och helger med jobb och vänner och världens finaste!<3
När sommaren är slut och vardagen kommer igång igen här hemma kommer jag antagligen skriva en summering av sommaren och studenten, kanske, eller, ja.. Inte för att det är så många som läser, men jag skriver ju för min skull, mest för att minnas I think..

Enda sedan du gick bort har jag fått sköta allt själv.
Ångesten, paniken och allt annat skit som gör att jag mår dåligt.
Jag har ingen att vända mig till längre, du var den som jag berättade allt till, utan hämningar, du var den jag kunde sticka till när jag inte klarade av allt skit längre. Min tryggaste punkt i livet var du.

Denna månaden är det 2 år sedan du fick bort och jag har ingen att luta mig mot utan faller om och om igen.
Jag har ingen jag kan dra till om så bara för en natt, allt för att slippa det här. Jag har ingen att gråta ut hos eller att visa exakt vad jag känner, jag frågar mig själv ofta hur ska jag kunna mer ska jag klara av? Hur mycket mer ska jag behöva kämpa innan någon lägger märke till det och säger "Bra fortsätt så"? Vem ska se den mörka fläcken i mina ögon när jag ler? Vem har jag att prata med nu....



Jag behöver dig pappa, jävligt mycket... kom tillbaka...<3

Äntligen så inkommer lugnet efter all stress med skolan och min framtid, äntligen kan jag andas ut och känna att livet är underbart härligt med massa färgstarka och fina personer runt omkring mig som jag vet bryr sig om mig och tycker om mig!

Så idag är det en lugn dag, imorgon blir det tatueringsmässan sedan ska jag plugga stenhårt måndag och tisdag, och baka munkar då, fast man kan räkna matte då med!
Jag är helt säker på att jag kommer springa ut med godkända betyg i alla ämen jag läser, inklusive att jag till och med har tid att hjälpa andra med uppgifter dem har fastnat med vilket gör mig glad! :)
Vi hörs väl I guess!

Tänka sig att jag har så fina människor runt omkring mig, som lyser upp min tillvaro så pass mycket!

Min kusin är en av dem, som alltid kommer ställa upp för mig, precis som jag gör för henne, Sandra det är bara att du hör av dig så fixar vi något! :)<3 BTW du är världsbäst! :)

Hejsan alla där ute!

Det är vår och många förändringar pågång här!
Utgång på fredag och kryssning på måndag!
Sedan studenten.
Ska kanske se till och plugga nu också!

Stressar sönder totalt och försöker vara alla till lags.. Som vanligt då..
Tänkte bara att ni ville veta det.

Även om hela mitt liv just nu är väldigt stressigt och jobbigt allmänt, inte för att klaga utan mest för att jag är trött för att jag inte kan sova tack vare all stress. Det är väl den stora nackdelen med att gå sista terminen i trean, kommer vara en zombie på studenten, kul!

Men det var inte det jag tänkte skriva om, utan att jag är tacksam över dem männsikor som har kommit mig närmare detta år och som jag tror kommer bli ännu närmare ju närmare studenten kommer, jag hoppas det, för det är fina personer! Ni lyser verkligen upp tillvaron, även om man är trött och bara vill lägga ner huvudet på bänken och sova så bryr ni inte om att jag kanske råkar fräsa till lite för att jag är trött. Tack tack tack tack! :)

Kan väl även säga att projektarbetet flytter på, rätt bra faktiskt, undrar dock hur jag ska få plats med alla klipp på datorn, får flytta över till hårddisken snart. I fall att datornskulle krasha liksom, inte så kul att typ 10 gb film försvinner i så fall.
Ska väl fortsätta äta tacochips och inte göra någonting, kanske plugga lite sen, men det hinner jag, ledig imorgon ju :)

Det är fyra år sedan jag satt i rättsalen för det han gjorde mot mig.

Hur har jag klarat fyra år av ångest och skam? Den skamen som aldrig någonsin kommer försvinna, som är inbränd på varje centimeter av min kropp, den vägrar att försvinna hur mycket jag än försöker.
Är så jävla besviken på mig själv, hur kan jag tittat på medans jag hamnat i botten igen? På fyra år har jag tyckats ta mig upp och falla ner lika fort igen. Tillbaka till gamla vanor, även om det är på ett annat sätt än förut.
Jag straffar mig förtfarande för alla som jag sårade och ljög för, för dem som jag ljuger för idag genom att säga att allt är bra när det egentligen inte är det.
Jag försöker hjälpa andra, hålla dem uppe medans jag själv faller sönder, jag kommer alltid se till så att alla andra har det bra istället för att ta hand om mig själv, låta omvärlden tro att jag klarar mig när jag kämpar för att andas visa dagar, dem dagar jag tvingar mig att gå till skolan även om hela kroppen skriker av utmattningen av att inte har fått sova ordentligt på flera nätter.
Jag kämpar med skolan men tappar koncentrationen och många kurser ligger på IGvarning, för att jag inte orkar att ta tag i det, jag fattar inte hur jag kan tillåta detta hända! Jag fattar inte varför jag gör så här mot mig själv.

Jag ber inte hjälp, jag vill inte lägga tyngd på andra... Det är inte något jag någonsin skulle göra, men jag skulle vilja dela mina oroligheter med någon annan än Daniel ibland. 

Pappa det hade varit skillnad om du fortfarande var här.
Jag kämpar varje dag tack vare ett par underbara människor, så som min pojkvän och dem jag umgås med i skolan, ni är helt klart bäst och ni betyder massor<3
Sedan kämpar jag såklart för min familj och så är jag så pass envis att jag inte tänker ge upp, även när jag mår som sämst! Så att ni inte oroar er :)

Börjar tröttna på mig själv, jag får ångest över småsaker, tvångstankar också dessutom. Sjukt.
Det kan handla om en sådan sak som om jag stängde av tvn, bara för att gå och göra en annan sak en stund, eller om jag låste dörren även om jag känt på dörren tre gånger och vet att den är låst.

Men jag kämpar, biter ihop, blir väl bättre i vår, när skolan kommer igång ordentligt och jag får struktur på vardagen igen, längtar faktiskt lite.

Men nu ska jag nog sova, lika bra lika bäst så jag orkar med morgondagen.

Har märkt att när jag inte har något och göra så mår jag lite bättre, eller rättare sagt när jag skiter i alla måsten förutom att gå ut med kelly och så där, men alla skolarbeten får ligga på hyllan tills jag orkar ta tag i det även om jag ligger efter sjukt mycket för tillfället, har väl åtminstonde två igvarningar, och det är inte likt mig, men jag måste ta hand om mig själv först, jag måste låta mig själv komma upp igen och sedan ta tag i det. Även om ena kursen tar slut efter denna termin.

Så nu ska jag bara ta vara på mig själv och få komma tillbaka till verkligheten. Det är det jag måste, och göra dem uppgifter jag finner roliga, som sista uppgiften i Svenska, för typ en vecka sedan kom jag på vad jag skulle skriva, yey.
Men det kommer bli bättre nu hoppas jag, eller så har jag bara en sådandär dag då det känns som om allt kommer fixa sig. Vi får se.

Imorgon ska jag till Sacomässan och jag vet vad jag ska gå på för seminarier. Ska bara skriva upp dem, typ nu innan Grey´s anatomy, sedan sova ska ju upp halv 6 imorgon. Usch, snacka om jobbigt då man har gått upp senast klockan 8 under hela praktiken, förutom på lovet då.

Aja vi hörs imorgon antar jag väl.