.
Alla dessa krav, jag vet att jag är 18 och jag vet att jag borde hjälpa till hemma och jag vet att jag ska klara av skolan.
Men när man samtidigt måste kämpa för varje hjärtslag och varje andetag så är det inte så jävla lätt som alla andra verkar tro.
Jag vet att min mamma inte läser min blogg, av just den anledningen kan jag säga att jag faktiskt inte orkar mer, att jag inte orkar kämpa längre, har gjort det i 11 år nu och det enda tacken man får är att man är otacksam och bortskämd...
Jag orkar inte mer...
.
Du är inte här längre, det har du inte varit på 1 år och 5 månader... Och just nu behöver jag dig så otroligt jävla mycket. Jag tror att även du ser vart du nu är att mitt liv håller på att rasa ihop, att jag håller på att bryta ihop.
Jag behöver verkligen din hjälp nu pappa, du lämnade oss för tidigt.. Kommer aldrig prata med någon som jag pratade med dig!
I have lost myself again...
Nätter utan sömn och dagar fyllda med minnen.
Sedan finns det en massa måsten som det inte finns ork till.
Allt är i en dimma och jag hittar inte ut eller mig själv där längre, jag går runt och gör det folk säger åt mig att jag ska göra.
Det är ett par år sedan det var så här illa och det kommer inte bli bättre på ett bra tag...
I just need someone more to talk with.
Samtidigt som jag får ångest för att jag sitter här och tycker synd om mig själv, så patetisk jag är. Fast egentligen är jag inte det...
Jag orkar inte gå framåt längre, det är därför jag har vänt om och går tillbaka, jag kanske hittar tillbaka till mig själv då och ser vart jag tappade bort mig själv.
Jävla idioter...
Kollar NT, som jag alltid gör först, så står det "Ett ny parti vill utrota vargarna"...
Okej men varför? Helt enkelt, dem har mer rätt att vara här än vad ni har, liksom, då kan vi ju egentligen skjuta era jakthundar också, eftersom dem ändå är släkt.
Fy fan säger jag bara, utrota det dära jävla partiet istället och alla andra som stödjer att vi ska utrota vargarna.
"Vi lägger ner så mycket pengar på rovdjur" Ja och dessu mer fick Facebook som utvecklingsstöd... Skit alltså....
Hello my old friend.
Jag hatar mig själv som låter mig själv att falla tillbaka.
Så fort det blir för mycket så gömmer jag mig i mörkret, eller ja mitt mörker.
Det är väl en trygghet jag har nu efter alla dessa år, det är lättare att gömma sig där och stänga av allt, i stället för att ta tag i allt, så som skolan, mig själv och mitt mående.
Det är det värsta med hösten, man orkar inte ta tag i sig själv, det är för mörkt och trist, eller det kanske inte har med hösten och göra, det kanske har med mig själv och göra, att hösten inbär massa obehagliga minnen, som jag inte kan fly från.
Men jag fortsätter att tillåta mig själv att gå ner i mig själv, gömma mig där och låta omvärlden själva tolka och tro det dem ser. Men jag håller hårt i dem små ljusglimtar som finns, även om mörkret snabbt täcker över dem.
En sak som tynger mig just nu är att Kelly ska opereras på torsdag, juvertumörer, små tumörer i hennes juver, fast jag är glad att jag hittade dem för inte så länge sedan och att jag har hållt koll på dem. Så på torsdag ska dem ta bort dem och två juver för henne, det gäller även att hålla koll i fall hon får återfall. Lille bebis, håller tummarna för att det ska gå bra, för utan henne, min lilla trygghet så kommer allt annat kännas så otroligt tungt... Skriver på torsdag hur det gick, eller på fredag, beror på när hon kommer hemifrån vetrinären.
Och jag då? Jag ska väl fortsätta kämpa och brottas med mig själv.
Dans.
Jag bestämde mig när vi dansade bug i skolan i högstadiet att detta vill jag hålla på med, fast Boogie är snabbare, ju fortare det går, ju roligare är det, i alla fall enligt mig.
Så jag har fått min fina pojkvän att gå med på att ta danskurser med mig när vi har flyttat ihop, om ett par år. Alltså så är det inte aktuellt nu, men det är skönt att han ställer upp (Jag tror även han tycker att det i alla fall är lite kul, även om han inte säger det!)
Enda sedan jag var liten har jag velat dansa och nu vid 18 års ålder så vet jag vilket dans som verkar kul och intressant, äntligen. Så nu får jag vänta i ungefär två år innan jag får börja och det är ju inte så lång tid! :)
Btw, Sandra nu har du något och läsa, fniss :)
Ska lägga mig nu!
God natt :)
Grattis fina kusin! :)
Där av kanske lite knäppa och konstiga minnen!
Sandra, kommer du ihåg hur vi alltid lekte med My little pony varje gång ni kom till oss i klocket?
Eller hur vi i sista stund ute hos morfar bestämde oss att vi var absolut skulle till sommarstugan och sova där för att leka i ruinen och i vårat "Stall"?
Eller agustifestivalen för en massa år sedan när det bara var vi fyra, Emelie, du, jag och Micke som var dem enda barna som var utklädda?
Då vi åkte till finland och skulle lära oss finska, samtidigt försökte prata med Joel? Hur vi släppade på den dära spark-saken upp och ner för backen och sprang runt i farmormors högklackade vi fick? Haha, det måste ha varit en syn.
Ett återkommande minne är när Joel och dem var här i finland sist, när Joel kastade våran groda på vägen och när vi gjorde badkläder av andra kläder.
Du kommer alltid vara den som står mig närmast och du betydet så himla mycket för mig!
Jag älskar dig fina kusin. Grattis på födelsedagen!:)<3
Åk.3
Måste ta en dag i taget, klara av skoldagen, plugga som fan och tagga till studenten, få en balans så att man inte går in i väggen. Planera ekonomin, datum, när man kan åka iväg, när man inte kan det, sätta upp ett pluggschema, ge sitt allt oavsett hur länge man behöver sitta uppe med en uppgift, ge sitt allt även om man bara sovit tre timmar. Försöka vara trevlig, samtidigt som man inte ska isolera sig på fritiden. Börja övningsköra.
Trean betyder en massa saker, sista året innan allvaret börjar, innan vuxetlivet börjar.
Men jag hoppas att trean innebär en massa oförglömliga minnen med fina klasskamrater. Jag ser fram emot detta året, även om jag redan vill gömma mig under täcket och hoppas på att uppgifterna gör sig själva. Men det ska bli ett bra år, det måste det bli!
Livet fortsätter.
Jag älskar och hatar hösten.
Älskar den för dem fina färgerna och att få känna vinden blåsa i håret, att komma hem efter en långpromenad i skogen och sätta sig i soffan med en filt och en varm kopp choklad.
Men det det överskuggas nästan av alla jävla minnen som väller upp, ångesten som nästan sliter en i tusen jävla bitar. Så fort mörkret kommer krypande, då jag är som ensamast och lyssnar på mina familj som sover utan några problem att sova, utan rädslan över vad mörkret kommer med.
Men det är bara att kämpa sig genom denna period som jag alltid har gjort, det kommer väl bli bättre till slut...
Jag har ingen aning hur jag funkar, ena stunden gråter jag över minnen, men nästa så är jag relativt glad igen, men det är så jag måste vara för att platsa i samhället, som är så jävla förvridet och sjukt, man ska trycka undan varje negativa känsla och enbart vara posetiv och glad varje dag, men under nätterna när dessa negativa känslor väller upp, det är då ångesten kommer och man känner sig sjukt misslyckad.
Ja jag är psykisksjuk, men det är inget fel på mig för det, för jag är inte elak mot folk, jag vill ingen illa, men jag säger alltid sanningen eftersom jag anser att männsikor är värda att få den och det tycker jag inte är elakt. Det kan uppfattas elakt okej, men det är inte det eftersom det är en männsikas rätt att få veta.
Nu blev inlägget helt rörigt, men det är väl så det blir när man låter orden bara rinna ner på tangenterna?
Och nej det är inte för att folk ska tycka synd om mig, jag är inte sådan, jag hjälper hellre andra, det är därför jag ska läsa vidare inom psykologin, det behövs fler folk som vet vad ungdomarna går genom, det behövs fler som kan rädda liv, inte för att jag vet att jag kommer rädda någon, men jag hoppas det. Det är mitt mål i livet, att så många undomar som möjligt som kommer träffa mig i framtiden ska må bättre, fina mål jag vet. Men jag har gett mig fan på att klara det, komma in på universitet och plugga och få lincens.
Så nu måste jag fixa distans uppgifterna.
Ibland ser jag faktiskt en fördel med att vara 50/50 :)
Morfar, morbror och min fina kusin kom idag för att se VM finalen mellan Sverige och Finland, för mig hade det inte spelat någon roll vem av dem som vann, jag hade blivit glad i vilket fall, ja är man får båda länderna så är man, och vid sådana här tillfället är det faktiskt rätt skönt.
Jag och min kusin tittade inte på hockeyn utan vi gick ut i regnet med kelly och hade det trevligt och gick hem igen när det slutade regna, klyftiga vi är!
Vi gick igenom en massa gamla fotoalbum och hade hur roligt som helst! Precis som vi brukar :)
Nu ska jag väl lägga mig, visst har sovmorgon imorgon men det är väl rätt skönt att få sova lite längre än vanligt :)
"Is this for real... or not?"
Daniel köpte kingdom hearts till mig på påsklovet. Rubriken kommer från detta underbara spel!
Hihi nu är jag helt fast... igen!
Men folk som faktiskt har spelat det vet vad jag pratar om.
I sommar ska jag även få köpa Daniel PS2, så att jag kan spela när jag vill, kommer bli typ varje dag, men det gör ju inget så länge det inte tar överhanden :)
Med tal på påsklovet så var nog detta det bästa någonsin, det var länge sedan jag skrattade så mycket :)
Vi planerade lite för sommaren också, fast mer om vad som händer i sommar kommer i något annat inlägg :)
Svar på tal.
2008? Skrev du inte lite fel nu?
Nej om du läser så står det att denna sommar kommer SLÅ SOMMAREN 2008...
Skoltrött.. Japp
Sitter i skolan.
Innan lunchen hade vi Engelska och hade prov. Gick väl okej.
Hade prov igår också, det gick också bra tror jag.
Sedan så har vi nationella imorgon, fem fucking timmar.. Hrm... Inte så kul.
Åker till Daniel på fredag, kommer bli kul :)
Längtar faktiskt till sommaren, som jag tror kommer slå sommaren 2008!
Jag hoppas på sommarjobb, fast först ska vi till Finland och hälsa på en släkting, sedan ska jag och Daniel till en av hans kompisar någon gång under sommaren.
Sedan slår jag vad om att det blir flera sena grillkvällar ute hos morfar med fin fina släktingar också!
Som sagt denna sommaren kommer bli bra.
Snart börjar lektionen, efter det ska jag förbi bibblan och lämna boken jag lånade för ett tag sedan, efter det blir det handla till Nationella imorgon.
When the lights go up...
Usch alltså, ibland undrar jag varför jag ens håller på med teater, men när jag väl står där på scenen och verkligen gått in i rollen så känns det ju så jävla självklart, det är där jag ska vara, ingen annan stans.
Jag packade redan allt i morse, så det ända jag behöver göra är att duscha och ta med maten jag ska äta och åka, får försig inte glömma magtabletterna.
Idag har vi första föreställningen och nej det är inget skämt. kl 6 börjar våran pjäs, om en anorektiker.
Väldigt stark pjäs.
Imorgon kommer jag också vara vid teatern, ska sälja biljetter då.
På söndag så är det dax igen, upp på scen. Nej men usch då.
Tre gånger ska jag upp på scen. Den sista gången så kommer det släktingar och finaste Daniel titta. Fast det gör den föreställningen till den värsta. HAHA..
Och att skriva om det gjorde det fan inte bättre utan värre. Hrm.. Aja det kommer gå bra.
Kaos
Sedan pappa gick bort så har jag försökt att knuffa undan varenda negativ känsla och stängt in, som i ett kassaskåp. Men nu är det fullt och jag försökte stänga in ännu mer och allt bara rann ut. Alla dessa negativa känslor, på en och samma gång. Just nu är det ett känslomässigtkaos som bor i min kropp.
Konstigt att min "Skyddsmur" är uppe. Den är uppe hela tiden, den ger sig inte och jag är väldigt väldigt lättirriterad.
Min skyddmur har jag haft sedan jag var liten, enbart för att inte behöva belasta folk med hur jag känner, det är mitt skyddnät. Visst jag verkar sur i stället för att visa vad det är. Det vet jag att jag gör. Det är lättast så.
Men även om min skyddsmur är uppe så är jag inte långt ifrån att gråta, en sak som sägs fel och tårarna börjar rinna.
Jag har inte skrivit i jag-är-bra-boken på snart en månad. Det är inte så att jag har gett upp, utan det att jag inte har haft någon ork..
Det är för mycket just nu bara.
Utredningen går framåt också. Tänkte säga det också
Saknar pappa.
Saknar Daniel.
Saknar Lollo.
Saknar Johanna.
Saknar min fina klass.
Nu ska jag sluta här.
-
Men i alla fall.
Jag är otroligt trött, men jag får nog skylla mig själv, i fredag och lördags somnade jag vid 1-2.. Inte så bra när man ska upp klockan 8. Jag ahr ju haft teater rep, det gick väl rätt bra, men jag glömde en hel sida text i min första scen, sedan så fick jag hjärnsläpp och glömde ALLT i min näst sista scen.. Oj..
Men kameran följde med i Lördags så har en charmig bild på två av mina kamrater.
Hur är det annars då? Jo då det funkar väl, utredningen går bra och allt går framåt.
På torsdag får jag nog reda på när min tandställning försvinner! Yey :D
Så den är förhoppningsvis borta till sommaren. Vad jag ska äta äpplen och annat jag inte kunnat äta normalt sedan jag fick tandställningen för snart två år sedan. Fast jag kommer få en stödskena. Men det kan jag leva med :)
Nej nu vet jag inte vad jag ska skriva mer, kommer väl mer ikväll. Förhoppningsvis :)
Tankar om födelsedag och dödsångest
Jag ska liksom köpa massa spel som jag spelade förr, när det var enkelt.
Men i alla fall. Jag hatar min födelsedag, enbart för att jag blir äldre, jag vill inte bli äldre, jag vill inte bli gammal, jag vill verkligen inte bli gammal och dö. Just det, det är det där med att dö som gör att jag hatar att fylla år, det är även därför som min födelsedag oftast präglas av ångest. Hade jag inte haft teaterföreställning på söndagen dagen efter så hade jag nog gått ut och drukit av just den anledningen. Men jag vet inte, jag måste någon dag acceptera att jag blir äldre och att hela livet består av förädringar, vilket jag inte heller tycker om.
Men i alla fall. Jag försöker att inte tänka på att jag blir 18, jag försöker att tänka på allt jag kommer kunna göra när jag blir 18, väldigt rörigt men ja det är så det är. Jag kommer kunna beställa spel som inte finns i affärer, det är något som jag faktiskt ser fram emot, och kanske köpa dem dära böckerna som jag så länge velat ha?
Aja nu ska jag väl jobba eller något. Skjuta undan ångesten och fokusera på nuet :)
-
Jag behöver färga utväxten, funderar på och köra på enbart rött.
Jag behöver plugga engelskan och teater, men det kan jag göra när jag ska lägga mig.
Jag behöver ta hand om mig själv, orkar inte må så här längre.
Jag behöver dig, mest av allt behöver jag dig. Det är så otroligt tomt i min säng utan dig i den och hela kroppen skriker av saknad. Jag älskar dig Daniel. <3
Jag har lyssnat på samma låt om och om igen hela dagen. Kan inte rå för det. Men när man fastnar för en låt så gör man det, that´s life.
Jag vill även börja spela rollspel igen, gjorde det för ett tag sedan, kingdom hearts och final fantasy. Vill börja med båda, men behöver köpa ett play station.
Jag och min bror diskuterar att lägga ihop pengar till sommaren så man kan köpa det. Sedan ska jag beställa final fantasy X och X-2 när jag fyllt 18. Jag ska även beställa kingdom hearts. Enbart för att ha något att spela och göra.
Jag vet att man fastnar lätt i det, men jag behöver göra något annat än att bara sitta vid datorn. Jag vet jag borde gå ut mer, men just nu är det så jävla tråkigt ute, rent praktiskt, annars hade jag varit ute med kelly och fotat.
Det är mycket jag vill ha, samtidigt som jag ska spara till sommarlovet och så vidare.. Usch alltså.
Nej nu får det räcka, nu ska jag fortsätta kolla på youtube.
I can see the light now.
Har inte orkat.
Även om jag sa att jag skulle skriva hur det gick med "Självkänsla nu".
Jag är strax klar med den boken och ska börja med "Du äger" av samma författare, den är mer riktad mot ungdomar.
Jag känner mig lite starkare nu. Men det beror på en massa saker egentligen.
Jag har gått igenom sorgen efter pappa, ja jag sörjer inte längre, men tycker fortfarande att det är jobbigt att gå till graven själv. Det kommer det kommer, man behöver inte stressa på det.
Visst jag saknar pappa, men jag vet även att han har det bättre och jag kan inte vara så självisk att jag är arg på honom för att han gick bort. Han hade ju fruktansvärt ont utan medicinerna. Pappa, jag älskar dig!
Imorgon börjar femveckors praktik.
Vi har fått rikskuponger från skolan, vi har 50 häften, i varje häfte är det tio kuponger som ligger på 2 kronor.. Tror inte McD och Sibylla blir så glada när jag och dem jag ska ha praktik med kommer med våra kuponger och behöver dra alla dem. Hehe.
På fredag kommer även min älskade Daniel. Vi ska ha en mys lördag, med god mat och lite sådant. Vi kommer ändå vara hundvakter så.
Men annars då? Jo då liver fortsätter och gå, ibland utan att jag hänger med.
Har du pluggat under lovet nu då? ehehe, nej? Jag vet jag skulle ha gjort det, men man hittar inte den dära känslan som gör att man vill plugga.
Men jag har läst böcker på lovet eller en bok, Robin Hood, inte Diseny verisionen, utan legenden, väldigt intressant måste jag säga. Nu har jag börjat på Den förlorade symbolen av Dan Brown som är den tredje boken i en serie om Robert Langdon, för er som inte fattar så är dem tidigare böckerna "Änglar och Demoner" och "Da-vinci koden"
Vi äger alla tre böckerna, jag och mamma. Jag tvingade henne och köpa den på bokrean igår! Haha :D
Nej nu ska jag avsluta här med att säga att idag har jag tränat :)
Skriver kanske imorgon ;)
En liten uppdatering
Jag var ju på BUP i onsdags och vi pratade om allt, i princip. Vi ska lägga upp en plan nästa gång, alltså på tisdag och så kommer jag få mer information om vad vi ska göra, förutom att prata en massa då.
Det känns bra och han jag kommer träffa verkar bra också :)
Igår sökte jag tre sommarjobb också :)
Ska söka två till, fast mamma måste först ta reda på email adressen till en av dem och den andra ska jag gå till :)
Hoppas jag får något i år.
Det var ju lagom kul att man skulle skicka bild till en av dem och sidan säger att bilden är för stor. Aja skit samma ni blir utan bild då.
Imorgon åker jag till Klocket, usch, eller ja till min lillasyster, vilket gör det mycket roligare. Men hon fyller 8 imorgon, fan vad tiden går. Sist jag träffade henne var nog på pappas begravning.
Ska ta med mig kameran eftersom jag ska titta på när liltjejen rider, fan hon har hållt på med det i fem år nu. Oj, ja som sagt tiden går fort.
Ska även passa på och hälsa på mina gamla älsklingar, och se om Sandy, om hon är kvarm är lika sur som förr :)
Nu vet jag inte vad jag ska skriva längre, ska kolla vilken tid det var hon red, glömsk som jag är.
Så det blir att lägga sig tidigit i kväll och gå upp tidigt imorgon :)
