MyWayToChanges

Nu ska jag försöka förklara, mest för Daniels skull, vad det är med mig just nu.

Sedan pappa gick bort så har jag försökt att knuffa undan varenda negativ känsla och stängt in, som i ett kassaskåp. Men nu är det fullt och jag försökte stänga in ännu mer och allt bara rann ut. Alla dessa negativa känslor, på en och samma gång. Just nu är det ett känslomässigtkaos som bor i min kropp. 
Konstigt att min "Skyddsmur" är uppe. Den är uppe hela tiden, den ger sig inte och jag är väldigt väldigt lättirriterad.
Min skyddmur har jag haft sedan jag var liten, enbart för att inte behöva belasta folk med hur jag känner, det är mitt skyddnät. Visst jag verkar sur i stället för att visa vad det är. Det vet jag att jag gör. Det är lättast så.
Men även om min skyddsmur är uppe så är jag inte långt ifrån att gråta, en sak som sägs fel och tårarna börjar rinna.

Jag har inte skrivit i jag-är-bra-boken på snart en månad. Det är inte så att jag har gett upp, utan det att jag inte har haft någon ork..
Det är för mycket just nu bara.

Utredningen går framåt också. Tänkte säga det också

Saknar pappa.
Saknar Daniel.
Saknar Lollo.
Saknar Johanna.
Saknar min fina klass.



Nu ska jag sluta här.