MyWayToChanges

Jag hatar verkligen det här..
Nätter utan sömn och dagar fyllda med minnen.
Sedan finns det en massa måsten som det inte finns ork till.
Allt är i en dimma och jag hittar inte ut eller mig själv där längre, jag går runt och gör det folk säger åt mig att jag ska göra.

Det är ett par år sedan det var så här illa och det kommer inte bli bättre på ett bra tag...
I just need someone more to talk with.
Samtidigt som jag får ångest för att jag sitter här och tycker synd om mig själv, så patetisk jag är. Fast egentligen är jag inte det...


Jag orkar inte gå framåt längre, det är därför jag har vänt om och går tillbaka, jag kanske hittar tillbaka till mig själv då och ser vart jag tappade bort mig själv.