Behövdes.. :)

Nånting river i mej och vill ut!
Det känns, men gör inte direkt ont..
Minnen som skriker, som vill ha sitt, nya minnen som kämpar emot!
Mörkret kommer försöker krypa närmare medans ljuset lysser allt starkare!
Det kalla försöker greppa tag i mej medans värmen från dina kramar fortfarande värmer mej!


Jag vill skrika förlåt, för den jag har varit!
Förlåt för allt jag har gjort, men hur många gångar har jag inte redan gjort det?
Hur många gånger jag än skriker det och hur många gånger ni än förlåter mej så kan aldrig skulden jag känner just nu försvinna!

Jag vet att jag är jobbig, jag vet att jag är en plåga!
Jag försöker, kämpar emot, vill sträcka ut handen för hjälp, men vågar inte!

Det finns ett par personer som jag håller hårt i handen, aldrig kommer släppa, för gör jag det så faller jag handlöst ner i ett mörker som jag aldrig skulle komma ur...





Så Jag vill Säga till Ljuset, Alltså alla mina underbara vänner, klasskamrater som får en dag hur ljus som helst, min pojkvän som aldrig ger upp och en familj som skyddar mej.. Ni är bäst! Och jag kan inte tacka er tillräckligt! <3









Nu när jag har skrivit detta så känns det redan bättre :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0