När jag var liten....
Jag vill bara få ha ett vanligt liv utan ångest!
En jobbig period är det, men ångestattacker ett par gånger om dagen, men dom har inte varit så hemska eftersom jag inte har ringt till Daniel. Har bitit ihop även om det nästan inte gått, känner mej bara som en belastning om jag ringer, det känns så fel då. Förlåt...
Att mitt liv skulle bli såhär var inget jag drömde om när jag var liten och hade en massa otroligt underbara vänner! Men det är bara en av dom som är kvar, faktiskt.
När jag var liten drömde jag att gå djurlinje på himmelstalund och bli delfinskötare efter det, men det blev inte så, vilket jag är glad över eftersom jag går i världens bästa klass och gör något som jag älskar, hålla på med media!
Skriva, fotografera, göra film, även stå framför kameran, kan det bli bättre? Knappats!
När jag var liten drömde jag aldrig om att hitta en kille så underbar som Daniel, för jag trodde ärlig talat inte på kärlek. Det är väl för att mina föräldrar seperarade när jag var liten, vilket tog väldigt mycket på mej.
Tack Daniel för att du visade mej att kärlek finns, jag älskar dej obesklivigt mycket<3
När jag var liten drömde jag inte om allt det som HAR hänt mej, inte om ångest attacker...
Jag kan inte säga att jag inte är lycklig, för det är jag, så otrolig lycklig över allt jag har.
En familj som älskar mej.
En pojkvän som älskar mej.
Vänner som älskar mej.
Även mina fina djur.
Jag har det jag behöver för att klara mej.
Kärlek,
Familj,
vänskap
och
styrka.
Ingen kan titta på mej o säga, hon har varit med om det..
Ingen kan titta på mej o säga, hon har ångest...
Ingen kan titta på mej o säga, hon är inget värd, för jag är värd, en jävla massa också..
Ibland önskar jag att jag varje natt sov bredvid Daniel, att han höll om mej om nätterna och kysser mej varje morgon, att han håller om mej under ångestattacker, i stället för att jag ska gråta igenom dom.
Att han ska smeka mitt hår under panikattacker, i stället för att jag ska skrika tills jag inte orkar mer och somnar av ren utmattning...
Jag vet att allt det här kommer bli verklighet en dag och jag längtar dit.
Nu ska jag nog sluta skriva. Allt verkar så osammanhängande, men det är det ju oftast när ajg skriver det första som kommer upp. Men ska nog ändå sluta, hämta en film och titta på och gråta lite :)
