MyWayToChanges

Tryck ner mej, tryck ner mej längre ner än vad jag redan är!
Trampa på mej, hoppa på mej, gör mej liten igen, du vet ändå inte hur jag mår eftersom du aldrig frågar och tror på teaterspelet...
Du ser inte att deperitionen är tillbaka, du ser inte det tunga molnet över mej, du tror att allt är bra...
Ni tror att allt är bra... Den ända som vet är Älsklingen, den ända jag har berättat till... Ni anar inte hur jävla ont det gör i mej när ni ger mej skulden, skriker på mej och kallar mej saker...
Ni anar inte att det är NI som har sönder mej mer när jag försöker bygga upp mej själv igen!
Jag har fallit och Älsklingen klarar inte att hålla hela mej uppe  ensam när ni ändå bara trampar på mej...

Jag försöker, det är allt jag kan göra, men det duger visst inte....
Jag tar mitt ansvar för hunden, jag tar mina ansvar, men jag kan sluta med det helt...
Inget jag gör duger...
Är det konstigt att jag känner mej misslyckad? Hatad?


Men fortsätt skrik på mej, fortsätt lägga skulden på mej som ni alltid har gjort!
Det är ju ändå bara ni som ska få må bra eller hur ?