Ideal... Kropps..
Sitter och lyssnar på Kapten röd och låten trasig..
Dagens sjuka ideal om hur man ska se ut, hur har världen blivit sådan?
När började 8-9 åringar sminka sig i stället för att leka och busa? Skita ner sig i skogen?
När blev det en tävling om vem som är smalast? Vackrast?
Det är sjukt att samhället har sådana ideal.
Jag kommer ihåg när jag var runt 5-6...
Jag blev RETAD till och med mobbad för att jag var smal, riktigt smal. Det var inget som jag kunde göra åt, jag föddes smal och jag har alltid ätit massor ändå kan jag inte gå upp i vikt.
Jag mådde dåligt över att jag var smal fram till jag var 16, då började mina axlar bli runda i stället på kantiga, det var mitt mål. Nu är jag lite rund i ansiktet och man kan inte längre räkna revbenen på mig som man kunde för tio år sedan och just nu är jag väldigt nöjd med min kropp, även om jag kanske vill vara lite rundare på vissa ställen, men i det hela är jag ändå nöjd.
Jag kämpade i flera år med att försöka gör min kropp "perfekt" tills jag kom på att den aldrig kommer bli det, för folk tycker olika, jag kan enbart göra så att jag trivs med min kropp, jag kan inte göra så att andra trivs med den, det är inte meningen att andra ska trivas med den förutom jag. Det är min kropp och jag gör allt jag kan för att må bättre i den.
En del av kämpandet är att först acceptera hur man ser ut, vara stolt över sin kropp, sedan kan man göra något åt det.. För man måste må bra både psykiskt och fysiskt för att det ska gå bra. Tro mig.
Jag kommer säkert skriva mer om det här, men just nu håller jag på att somna i soffan.
Varför jag skrev det nu? Jag tycker det är viktigt när det står en massa om det här på andra bloggar/nyhet tidningar osv...
Dagens sjuka ideal om hur man ska se ut, hur har världen blivit sådan?
När började 8-9 åringar sminka sig i stället för att leka och busa? Skita ner sig i skogen?
När blev det en tävling om vem som är smalast? Vackrast?
Det är sjukt att samhället har sådana ideal.
Jag kommer ihåg när jag var runt 5-6...
Jag blev RETAD till och med mobbad för att jag var smal, riktigt smal. Det var inget som jag kunde göra åt, jag föddes smal och jag har alltid ätit massor ändå kan jag inte gå upp i vikt.
Jag mådde dåligt över att jag var smal fram till jag var 16, då började mina axlar bli runda i stället på kantiga, det var mitt mål. Nu är jag lite rund i ansiktet och man kan inte längre räkna revbenen på mig som man kunde för tio år sedan och just nu är jag väldigt nöjd med min kropp, även om jag kanske vill vara lite rundare på vissa ställen, men i det hela är jag ändå nöjd.
Jag kämpade i flera år med att försöka gör min kropp "perfekt" tills jag kom på att den aldrig kommer bli det, för folk tycker olika, jag kan enbart göra så att jag trivs med min kropp, jag kan inte göra så att andra trivs med den, det är inte meningen att andra ska trivas med den förutom jag. Det är min kropp och jag gör allt jag kan för att må bättre i den.
En del av kämpandet är att först acceptera hur man ser ut, vara stolt över sin kropp, sedan kan man göra något åt det.. För man måste må bra både psykiskt och fysiskt för att det ska gå bra. Tro mig.
Jag kommer säkert skriva mer om det här, men just nu håller jag på att somna i soffan.
Varför jag skrev det nu? Jag tycker det är viktigt när det står en massa om det här på andra bloggar/nyhet tidningar osv...
Kommentarer
Postat av: Danne
det låter jättebra älskling, alltihop :)<3
Trackback
