Allt.

Jag ska vara helt ärlig, berätta hur jag känner just nu.


Hela min tillvaro rasar, smärtan krossar mig.
Varje gång jag är ensam så kommer den.
Oron.. Rädslan att bli lämnad ensam kvar.
Den hugger i mig som knivar.

Men jag hoppas av hela mitt hjärta att du klarar dig pappa!
Cancer, varför just dig? Varför ska det alltid drabba oss någonting?
Jag är sjukt trött på det nu! Varför!?
Kunde det inte ha varit en "vanlig" cancer i stället för en sällsynt?

Jag vet fan inte vart jag ska ta vägen...

Nu vet ni i alla fall, alltså min klass och alla andra som behöver veta.

Jag är ett jävla nervvrak och har konstiga humörsvägningar som jag hatar.
Ena stunden är jag glad andra jätte dep.

Men det är ju MIN pappa! En av de mest betydelsefulla mäniskorna i mitt liv! Den jag alltid kan prata med om det är något osv.. Men nu är allt så jävla svårt och jag vet inte åt vilket håll jag ska vända mig.

Det är ett par stunder jag är glad, det är när jag är med min klass, den är helt jävla underbar och jag tackar er så jävla mycket för det! Det betyder. Jag älskar er!

Sedan alla underbara vänner och min underbara pojkvän som ställer upp för mig! Jag älskar er!<3



Jag vill inte skriva om det här mer nu.. Men det kommer komma mer inlägg om detta..

Kommentarer
Postat av: Sanna

Jag vill bara säga att jag finns för dig och att du kan prata med mig om du känner att du behöver och om du inte vill/känner för det så är det okej det också. Jag hoppas för din skull och för din pappas att din pappa snart mår bra igen.

2010-05-23 @ 19:33:53
URL: http://mammasvardag.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0