Teater, Arclight och tankar.
Igår hade vi teater och vi bestämde pjäs, Kliniken.
Jag vill inte berätta så mycket om den förutom att den handlar om anorexia, väldigt tung pjäs.
Får se hur pass jag klarar av den, eftersom jag känner mig så jävla labil, det känns som om hela min tillvaro ska rasa och jag kan inte råför att jag fårmina utbrott eftersom jag håller inne de tårar som hela tiden vill komma ut, men att förtrycka mina känslor är min flykt, jag orkar inte se den verklighet jag faktiskt lever i, jag flyr från det faktum att min pappa inte finns mer, jag flyr även för att jag är rädd, för så fort mitt liv börjat bli bra så rasar allt igen, något händer som rasar min tillvaro, jag orkar inte bygga upp och sedan se det rasa om och om igen, jag gör inte det!
Jag hoppas jag klarar av pjäsen, jag måste klara av pjäsen.
Nog om det, det ska inte bli allt för känslosamt, det är bara jobbigt, i alla fall för mig.
Idag åkte vi till Arclight (tror det stavades så) med skolan, det var kul!
Arclight håller på med special effekter som regn, vind, explotioner, snö.. Ja ni fattar.
Det var riktigt coolt att vara där, helt klart ett minne för livet!
Det är svårt att sitta här och försöka komma på hur man ska förklara och återberätta i ord, som ni läser, det kommer inte gå känner jag. Det är svårt. Så jag slutar här, för som sagt, orkar inte med ett känsloladdat inlägg, inte idag, inte just nu.
Jag vill inte berätta så mycket om den förutom att den handlar om anorexia, väldigt tung pjäs.
Får se hur pass jag klarar av den, eftersom jag känner mig så jävla labil, det känns som om hela min tillvaro ska rasa och jag kan inte råför att jag fårmina utbrott eftersom jag håller inne de tårar som hela tiden vill komma ut, men att förtrycka mina känslor är min flykt, jag orkar inte se den verklighet jag faktiskt lever i, jag flyr från det faktum att min pappa inte finns mer, jag flyr även för att jag är rädd, för så fort mitt liv börjat bli bra så rasar allt igen, något händer som rasar min tillvaro, jag orkar inte bygga upp och sedan se det rasa om och om igen, jag gör inte det!
Jag hoppas jag klarar av pjäsen, jag måste klara av pjäsen.
Nog om det, det ska inte bli allt för känslosamt, det är bara jobbigt, i alla fall för mig.
Idag åkte vi till Arclight (tror det stavades så) med skolan, det var kul!
Arclight håller på med special effekter som regn, vind, explotioner, snö.. Ja ni fattar.
Det var riktigt coolt att vara där, helt klart ett minne för livet!
Det är svårt att sitta här och försöka komma på hur man ska förklara och återberätta i ord, som ni läser, det kommer inte gå känner jag. Det är svårt. Så jag slutar här, för som sagt, orkar inte med ett känsloladdat inlägg, inte idag, inte just nu.
Kommentarer
Trackback
