I´m lost in my own fucking world...

I alla fall ibland, det är då jag vill lägga mig under täcket och bara dö.
Det är då allt känns skit och jag inte orkar kämpa inte orkar gå upp ur sängen, vilket jag knappt gjorde idag, tror jag gick ur sängen vid fem, inte alls likt mig.

Min mage funkar inte som den ska och jag mår illa hela tiden och det är inte kul och jag vet inte vad jag ska göra åt det och på köpet har jag ont i huvudet och är yr. Och nej jag är inte sjuk för jag har haft detta i två-tre veckor utan att spy så. Det är bara sjukt jobbigt att må illa hela tiden och att vara trött hela tiden.

Sedan så drömmer jag om pappa varje natt, lite jobbiga fast ändå skönt, en trygghet, en tecken på att han är kvar hos mig, det vill i alla fall jag tro på. För pappa var min bästa vän. Så jag förlorade mycket när jag förlorade min pappa.
Men jag har ju kvar resten av min familj och så har jag mina underbara vänner och världens bästa och underbaraste pojkvän.

Nej nu ska jag lägga mig ner i soffan och fortsätta titta på transformers och hoppas på att min mage blir bättre snart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0