MyWayToChanges

Tjenna.

Tänkte skriva om något som alltid har varit runt omkring mig hela mitt liv, något som många svenska invånare lider av och det är panikångest.

Jag själv har panikångest, fast jag bearbetar den varje dag sedan ett gäng år tillbaka, ska även tillägga att jag inte tar ångestdämpande för panikångesten.
Min pappa hade panikångest och det fick honom att inte söka hjälp i tid. För att han var rädd, han var väldigt rädd för panikångesten och det förstår jag, för den är riktigt otäck.

När jag får panikångest så krampar hela min kropp, hjärtklappning, svårt att andas osv. Ni som har det vet hur det är. Många tror att de ska dö (btw ingen har dött av panikångest). Jag har inte trott att jag ska dö, bara svimma, visst panikångesten är en otäck sak, men dödsångest är värre, i alla fall för mig, eftersom jag har haft det så länge jag kan minnas och den var starkast när jag var barn, kanske därför jag tycker så.
Panikångesten har jag lärt mig att hantera, men inte dödsångesten, tyvärr, även om jag har levt med den så otroligt länge. Men jag försöker. Det är huvudsaken.

Tänker lägga mig nu, så otroligt trött, hoppas morgondagen blir bra!