Teater och beslutsångest?!
Hej.
Igår var jag på teatern, vi gjorde massa övningar, en övning så skulle en person försvinna ur rummet eller ngåot sådant medans de andra skulle beskriva den som försvunnit och den första som skulle försvinna var självklart jag.
De första beskrivningen var "Hon har brunt långt hår, ser ut att vara i 12-13 årsdagen"
Jaha, öh du missade med 5-4 år, jag är 17. Tack btw. Men vi gjorde massa andra övningar också som lockade hela gruppen till skratt. Vi pratade pjäs också och pjäsen som Frida pratade om verkade intressant och jag skulle gärna vilja spela huvudrollen i den. Den heter Kliniken och handlar om anorexia. Hoppas hoppas hoppas!
Jag är ju van vid att spela hemska pjäser, jag älskar att sätta mig i någon annans situation och försöka förstå hur det är, vilket jag även har blivit bra på. Det märks i mina noveller, men just ätstörningar har jag inget grepp om och därför vill jag spela denna pjäs så jag kan förstå mer om det.
Jag vill ta hand om mäniskor, eller åtminsonde upplysa med film, eftersom jag vill hålla på med film och funkar det inte med film tänker jag läsa psykologi, jag har haft funderingar på att byta till barn och fritid hela sommaren, men är så jävla osäker på framtiden så det inte är sant!
Jag älskar att vara kreativ, men jag vill även hjälpa folk. Förstår ni mitt dilemma?
Men jag ska fortsätta läsa it-media, sedan ska jag läsa på filmhögskolan i göteborg, sedan ska jag göra upplysande filmer om problem, saker som är förbjudna, eller skriva manus.
Nej nu måste jag sluta få ut min beslutsångest i text.
Igår var jag på teatern, vi gjorde massa övningar, en övning så skulle en person försvinna ur rummet eller ngåot sådant medans de andra skulle beskriva den som försvunnit och den första som skulle försvinna var självklart jag.
De första beskrivningen var "Hon har brunt långt hår, ser ut att vara i 12-13 årsdagen"
Jaha, öh du missade med 5-4 år, jag är 17. Tack btw. Men vi gjorde massa andra övningar också som lockade hela gruppen till skratt. Vi pratade pjäs också och pjäsen som Frida pratade om verkade intressant och jag skulle gärna vilja spela huvudrollen i den. Den heter Kliniken och handlar om anorexia. Hoppas hoppas hoppas!
Jag är ju van vid att spela hemska pjäser, jag älskar att sätta mig i någon annans situation och försöka förstå hur det är, vilket jag även har blivit bra på. Det märks i mina noveller, men just ätstörningar har jag inget grepp om och därför vill jag spela denna pjäs så jag kan förstå mer om det.
Jag vill ta hand om mäniskor, eller åtminsonde upplysa med film, eftersom jag vill hålla på med film och funkar det inte med film tänker jag läsa psykologi, jag har haft funderingar på att byta till barn och fritid hela sommaren, men är så jävla osäker på framtiden så det inte är sant!
Jag älskar att vara kreativ, men jag vill även hjälpa folk. Förstår ni mitt dilemma?
Men jag ska fortsätta läsa it-media, sedan ska jag läsa på filmhögskolan i göteborg, sedan ska jag göra upplysande filmer om problem, saker som är förbjudna, eller skriva manus.
Nej nu måste jag sluta få ut min beslutsångest i text.
Kommentarer
Trackback
